Jag virkar och ser på skitprogram. Virkar och virkar och kan inte få nog. Det blir leksaker, och dukar, presenter och sjalar. Just nu virkar jag till Vincent, han fyller ett år om en dryg månad och jag vill att han ska få den ultimata presenten av mig. Inte för att han fattar så mycket av det än, men tids nog kommer det nog uppskattas. Bland det finaste jag varit med om var när min kusins dotter fick en katt som jag virkat till henne. Leendet värmde min skadade själ.
Virkningen har blivit mitt sätt att koppla av. Den bästa färdigheten att använda när jag behöver varva ned, vara mindful eller om jag helt enkelt vill känna mig kompetent.
Hello Kitty som jag gjorde till Sofias brorsdotter. Ett helvetiskt projekt som ändock blev relativt okej.
Duk jag gjorde till Bennie. Nånting blev fel när jag följde mönstret, men den duger ändå.
Kuddfodral i bakgrunden som jag virkat.
Fodral till min läsplatta. Läsplattan är dock död, så fodralet kommer inte längre till användning.
Katten jag virkade till min kusins dotter.
Ett Pride-inspirerat bokmärke jag gjorde till Bennie.
Torgvantar.
