Hur kan jag tillåta mig själv att sjunka så lågt att jag återigen värderar mig själv utifrån min utsida?

20130915-205604.jpg
Jag börjar förlora mig själv igen. Efter krisen i våras lyckades jag på nåt sätt bygga upp mig själv under sommaren. Jag blev stolt och stark och kunde mestadels fokusera på sånt som, för mig, har ett verkligt värde. Det var inte massa trams. Utseendehets. Vikthets.
Jag kunde acceptera mig själv. Ful, fet och nöjd typ.

Jag vet inte exakt när det vände och jag vet inte heller varför det gjorde det, men det har gått några veckor och jag är mitt inne i ett krig med mig själv. Jag kan inte värja mig från omvärlden. Allt fokus på det yttre. Allt tjat om vikt. Hälsa. Det förtär.

Jag vill ge blanka fan i det. Spotta idealen i ansiktet och återgå till att vara stolt över mig själv.

Jag är kroniskt ledsen känns det som. Och arg. Så jävla förbannad. Förbannad på mig själv för att jag är så svag men också förbannad på alla andra. På allt jävla fokus som läggs på det yttre. VAD SPELAR DET FÖR JÄVLA ROLL? Och hur kan jag tillåta mig själv att sjunka så lågt att jag återigen värderar mig själv utifrån min utsida? Jag vet ju att det egentligen inte spelar nån roll, att andras åsikter om mitt yttre är fullkomligt irrelevanta. Och ändå blir det såhär.

Självföraktet blir dubbelt och jag står inte ut med mig själv. Men jag står nästan inre ut med nån annan heller.

20130915-211431.jpg

20130915-211502.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s