Trauma och dagliga panikattacker

I lördagskväll tvingades jag exponera mig för en sak jag varit orimligt rädd för hela mitt liv. Det var oplanerat och oväntat och under hela exponeringen grät jag hysteriskt. Ensam med två hundar som självfallet påverkades negativt av min rädsla.

Eftersom exponeringen blev för stor, det blev för mycket på en gång, resulterade det i ett trauma för mig. Flera gånger varje dag drabbas jag nu av panikattacker. Attackerna är som en ångvält och ingenting existerar förutom dem.
I början blommade attackerna ut fullkomligt, jag blev hysterisk. Nu har jag dock börjat lära mig hantera dem, hålla paniken inom mig, men de är likförbannat förödande för mig. Jag tappar allt hopp, all vilja. Det finns ingen mening längre. Visst, när attackerna ebbat ut känns det ju bättre, men rädslan för nya attacker finns hela tiden där.

Jag är inte van vid det här längre och jag hatar att känna mig så maktlös.

Det är inhumant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s