Jag behöver en mening med att lämna soffan

Det är meningen att jag ska äta frukost. Varje dag den här veckan. Ta hand om mina sårbarheter. Men hur ska jag kunna tvinga mig själv att äta när sorgen är så stark att jag inte längre kan hålla den inne ens för mig själv?

Sofia hjälpte mig igår, kom på mål för den här veckan. Jag behöver nånting att sträva efter. En mening med att lämna soffan och mitt stirrande istället för att ligga där hela dagarna förutom när jag är ute med hundarna.

Jag är inte längre van vid att må såhär jävla dåligt. Alla dessa faktorer, de hör till mitt förflutna, har ingenting här att göra. Och det är så jävla synd om Sofia. Jag kan inte ens föreställa mig hur vidrigt det är för henne att lämna mig ensam för att åka och jobba när hon vet hur dåligt jag mår. Att jag behöver det här, vara ensam för att kunna ta mig ut det här, – jag vet inte om det gör det lättare för henne. Men ansvaret är mitt, – det är bara jag som kan ta mig ur det här igen.

Det första jag behöver göra är att acceptera och validera min sorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s