Sårbarheterna slungar ut mig ur välbehaget

Så kommer en sån där dag igen då jag är extra sårbar. Det är som att jag under mina bra dagar försvinner så helt in i känslan att allt annat suddas ut. Antagligen är det så. Sårbarheterna håller sig ute i kanterna, där jag inte kommer åt dem, tills nåt händer som skakar om mig, får mig att stanna upp och slungas ur välbehaget, och efter det fortsätter det, – sårbarhet efter sårbarhet står och knackar på dörren och kräver min uppmärksamhet.

Det började igår kväll, precis när jag skulle lägga mig i sängen och läsa innan det var dags att sova. En bekants gillning gjorde det omöjligt för mig att koncentrera mig på läsningen och istället låg jag och ältade ett bra tag innan jag tillslut lyckades somna.

Förutom det har jag igår och idag haft en tandvärk som får hela vänstra sidan att bulta av smärta från och till med bara korta stunder av ro, för inte finns det en chans att jag klarar av att fokusera på nåt när det känns som mina tänder är på väg att sprängas i käften på mig.

Den tredje grejen är min trötthet. Kanske har jag nåt virus i kroppen, kanske har jag bara aktiverat mig för mycket. Oavsett vad somnar jag motvilligt i soffan och är lika förbannad varje gång jag vaknar.

Allting snurrar runt. Sårbarheterna skulle lätt kunna göra mig passiv, såsom jag oftast är, men jag ska försöka hålla igång. Fokusera på saker jag gillar att göra. Ta hand om mig. Vara aktiv, men stillsamt aktiv. Och framför allt ska jag jobba på det här med acceptans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s