Hjärtat rusar och värker

Sen jag vaknat har jag invaderats av en sån där ångest som äter upp mig från insidan och ut. En ångest som gav mig en spark i magen när jag vaknade och därför beslöt mig för att sova vidare. Nej, jag orkar inte alltid kämpa och idag är en sån dag. Det spelar ändå ingen större roll, – så fort jag glömmer bort att tänka på andningen blir jag halvt panisk. Glad alla hjärtans dag hörni! Hela tiden måste jag distrahera mig för att inte hamna i katastrofläge. Jag vill ingenting. Vill inte vara vaken. Vill inte äta. Inte åka till DBT på tisdag. Inte tvätta mitt skitiga hår. Inte läsa. Inte virka. Inte existera. Det enda jag vill är att lyckas stänga av.

Sofia och jag drog med pappa och hälsade på Natta och Vincent. Hade med mig en present till skitungen och så länge vi var kvar där kändes det ändå okej.

20140214-191253.jpg

20140214-191300.jpg

När det var dags att dra kunde jag bokstavligen känna ångesten krypa fram över min kropp igen.

Och jag är trött. Ingen sömn tycks kunna bota den här tröttheten. Jag dissocierar och hänger inte alls med i vad som pågår omkring mig. Gäspar mer än vad jag inte gäspar. Har svårt att koncentrera mig. Ont i kroppen. Hjärtat rusar och värker.
Behöver koppla av men vet inte alls hur det ska gå till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s