Både krossande, skrämmande och validerande

Imorgon ska jag bege mig till psyk för möte. Större delen av dagen har jag mått illa av nervositet och nu på kvällen vill jag helst bara lägga mig ned och gråta. Mötet är tidigt som fan. Bussen jag ska ta, tillsammans med mamma, går 9.15 och innan dess behöver jag ta ut hundarna. Och dricka kaffe så jag åtminstone är någorlunda mänsklig under mötet.

Sen bussresan. Vågar jag använda busskortet som Sofia skaffat till mig nu när jag börjat DBT igen? Eller vågar jag använda kallelsen så jag får åka gratis? Eller kommer jag falla in i det trygga och betala för en dyr sms-biljett?

Mötet. Det är en slags utredning för att se om jag har rätt till den vård jag behöver. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men det skrämmer skiten ur mig. Och sen väntan, för jag antar att det blir en väntan, på att få svar.

Det är så mycket som stressar och pressar. Inte en dag går det utan värk i bröstet och om jag inte hade Sofia i min närhet skulle jag gå sönder helt. Det är så mycket som hänt. Senaste mötet på DBT var både skönt och utmattande, med resultat av de senaste mätningarna som både skrämde, krossade och ändå på nåt sätt gav mig validering. Ett bevis på hur otroligt jobbigt det är just nu. Varenda jävla morgon utbryter ett krig i mitt inre för att ta mig upp ur sängen. Hade jag inte hundarna skulle jag troligtvis vara isolerad. Hur Sofia orkar förstår jag inte. Hennes kärlek och välvilja gentemot mig är överväldigande.

Skönast nu vore en paus från nästan allt. I några veckor. En paus från allt som smärtar så jag får en chans att bygga upp mig själv på nytt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s