På bättringsvägen

 
För inte särskilt länge sen brukade det vara både jobbigt och skönt att åka bort. Omställningen resan innebar brukade göra mig lätt ångestriden och obekväm, och samtidigt var det så skönt att lämna vardagen för en stund. 

 
Idag känns det nästan bara bra. Det mesta har förbättrats mycket sen jag började med seroquelen igen i januari och nu börjar även tröttheten från ökningen av både de antidepressiva pch seroquelen ge med sig och det känns som att en helt annan verklighet visar sig för mig. 

 
Vi hyr en stuga vid Vänern med utsikt över vattnet och inte särskilt mycket folk så det är lugnt och tyst. 

  Hundarna är lyckliga och jag får lyckokickar lite hela tiden. 

  Idag har det varit relativt bra väder och under flera timmar sken solen. Vi satt på bryggan och drack alkoholfri rosé och Kiba smet ned längs stenkanten och ned i vattnet. 

  Lycklig hund och lycklig matte. 

 Jag känner mig trygg. Lugn nog att för en gångs skull kanske få en chans att vila upp mig.  

 Och imorgon ska det bli ännu bättre väder så då kanske Kiba får sällskap när han badar. 

❤️ 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s