Det är nåt som fattas

Vissa dagar känns det som att jag försvinner. Kanske försvinner jag jämt, men vissa dagar är det mer påtagligt. Som nu. Dagar då jag har svårt att hålla mig kvar i verkligheten. Jag deltar i samtal men märker om och om igen att jag bara försvinner. Jag hör men ingenting kommer in i hjärnan. Som att de talar ett annat språk. 

Eller så är det jag som gör det. 

Jag vet inte varför jag är så ledsen eller varför jag känner mig så ensam. Livet är så fint. Jag har min fina Sofia och fantastiska föräldrar. En bror med en fin fästmö och så Vincet och tvillingarna som jag tycker så mycket om att det känns som att jag ska spricka. Och Natta. Älskade, underbara människa som alltid fyller mig med ett lugn. Och jag får inte glömma Kiba och Kami ❤️

Jag har aldrig haft så många fina människor i mitt liv tidigare. Fler än att jag orkar nämna dem här, men fortfarande väldigt viktiga. 

Varför är jag så ledsen? Varför känner jag mig så ensam? Det är ju såhär jag vill ha det. Timmar av ensamhet och tystnad. Då jag kan vara som mest kreativ. 

Det är som att nånting fattas men jag lyckas inte förstå vad. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s