Sötchock (och såklart lite ångest på det)

IMG_0233
Kolla de söta miniklorna!
IMG_0236
På den här bilden är han lika hög som en toarulle
IMG_0232
Tungan!
IMG_0237
Det går inte att finna nåt sötare

Idag är det exakt nio år sen min söta lilla klump (även kallad Kiba) föddes. Han har verkligen förändrat mitt liv, precis som jag tror att alla hundar gör för dess ägare. Hade jag ens levt idag om jag inte haft honom (och Kami såklart) när världen föll sönder runtom mig innan jag träffade Sofia?

Jag tror att det var när han fyllde tre som jag på nåt sätt nådde botten. Jag var fast i mitt tablettmissbruk och insåg, med skräck, att jag glömt att förbereda hans födelsedag. Ångesten, blandat med en jävla massa stillisar, fick mig att vilja ta död på mig själv. Hur fan kunde jag glömma min plutts födelsedag? Jag kände mig på fullt allvar som den vidrigaste varelse som nånsin vandrat på denna jord.

Men det värsta, det som bevisar hur hög jag var, hur… verklighetsfrånvänd jag var, det var när jag bestämde mig för att köpa ett paket med kinderägg. Inte för att ge honom chokladen, – hur sjuk och hur hög jag än varit har jag alltid vetat att det är livsfarligt för hundar, – nej, jag hade en förhoppning om att nån av leksakerna skulle kunna användas som hundleksak.

Vilket ångestpåslag jag känner bara av att skriva om det. Minnena får det att krypa under huden på mig. Jag skäms fortfarande för att jag hamnade i ett tablettmissbruk. Självskadandet skäms jag inte över, inte det minsta lilla, men missbruket… jag vet inte varför det är så annorlunda. Varför det känns så mycket värre.
Och istället för att sitta här och skämmas för mina erfarenheter borde jag ju känna mig stolt. Jag tog mig ju ur det! Idag sitter jag här och varken missbrukar tabletter eller alkohol. Jag är ju stark vafan, jag vet ju det, men ändå… ändå så skäms jag.

men tillbaka till nuet. Kiba fyller nio och för en gångs skull (förutom hans tredje födelsedag) har jag inte köpt massa onödiga dyra saker som han ändå inte uppskattar mer än vad han uppskattar uppmärksamhet från mig och Sofia, och massa lek och gos. Så det är precis vad han ska få idag, lek och gos och en jävla massa kärlek.

En reaktion till “Sötchock (och såklart lite ångest på det)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s