BPS, Det förflutna, Dissociering, Hjärta, Känslopåslag, Kiba och Kami, Mentala sårbarheter, Social ångest, Svårigheter, Vardagligt

En ovanligt fin helg och en social baksmälla som nästan tycks vara ute efter att straffa mig 

Det är så skönt att ärligt kunna säga att jag mår bra. När folk som inte är Sofia eller mina föräldrar (eller brevvänner för den delen) frågar hur jag mår säger jag alltid att det är bra, eller okej. Så det räknas inte. Men när jag ärligt kan säga till de tidigare nämnda att jag mår bra, ja då jävlar är det så och den känslan håller jag hårt i. 

  
I fredags fick jag träffa mina älskade små busungar igen. Som jag längtar efter dem hela tiden. Alwa, som var mer fäst i mig än vanligt. Det var mig hon kröp till och det var mig hon sträckte sina små armar efter. Mitt hjärta smälte. 

  
Och Wilma ser ut som en punkare i allt sitt nya hår. Hon har ett finurligt leende och det känns som att hon fattar själv att hon är charmig som attan när hon ler. 

  
Och Vincent, som blivit så stor, var lika galen som alltid. Älskar att höra honom sjunga. Han pratar så mycket nu och det är så jäkla roligt. Att lyssna till vad han har att säga. Det är också kul att se hur han samspelar med tvillingarna. 

  
Innan vi åkte var jag tvungen att ta kort på Julia när hon satt i trappan med en tvilling på varje knä. Det såg så härligt ut ❤️

I lördags var det dags att fira Sofia med ett restaurangbesök. Det blev lite ändrade planer strax innan vi skulle åka, och jag som inte klarar av ändringar sådär fick ett ångestpåslag och dissocierade ända tills vi träffade mina föräldrar utanför restaurangen. Jag trodde resten av dagen skulle vara körd för mig, men jag hade så otroligt fel! 😊

  
God mat och bra samtal. 

  
Och jag kunde slappna av ganska snabbt efter att jag satt mig ner på min plats. Det är alltid ett plus när jag slipper vara angstig pga människor överallt. (Det var väldigt folktomt och det gillar jag). 

  
Sofia och hennes mamma Monica var så söta när de satt och höll varandra i handen ❤️

  
Och Sofia var så jävla snygg! 

  
När vi ätit klart bestämde vi att Johan och Cissi skulle med hem och spela lite TP med oss. Kiba dissade Johan totalt för Cissi och det var länge sen jag såg honom bli så kär i nån. Och kärleken, den tycktes besvarad 😉

  
Cissi vann och jag kom sist men det var en riktigt fin kväll ändå och efter de gått hem vid halv tolv praktiskt taget däckade jag i säng. Det kände som att jag var på väg att få ångest fastän vi haft så trevligt. Troligtvis har det att göra med att jag tidigare inte klarade av att vara social på det här sättet utan alkohol och att jag därför fick nån form av flashback. 

Och idag, efter all exponering och allt socialisering är jag helt jäkla slut. Det gör mig angstig, för jag vet att jag ju kommer bli tvungen att sova bort en del av den här söndagen, men det är ju utan tvekan värt det. Det blir bara så dubbelt. Känns nästan som att jag blir straffad när jag alltid får en sån enorm social baksmälla. Som att världen säger åt mig att jag inte är värd att ha trevligt med andra människor och därför straffas jag med denna trötthet. Ja, jag vet att det inte är så. Men ändå. 

Men – det är värt det 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s