Utmattning gör mig om möjligt ännu mer überkänslig

Jag är så trött. Sådär allting-svajar-när-jag-rör-mig-trött. Sådär jag-känner-hjärtat-bulta-ända-ned-i-benen-trött. Har mest legat ned idag. Läst ut en bok för konstigt nog har jag varit lugn nog att klara av att läsa. För trött för att vara rädd? Nä, så funkar det ju inte. 

Ändå. Har en tid hos tandläkaren imorgon. För att kolla om jag kan ha ett implantat så jag slipper den där hemska gluggen som får mig att skämmas så fort jag öppnar käften. Men jag klarar det inte. Att ta mig dit på cykel är en så stor ansträngning, mentalt, och jag klarar inte att kämpa med det när jag redan är såhär utmattad. 

 

med hjälp av vackert snapchat-filter vågar jag visa gluggen. och ansiktet fullt med daktacort.
 
Den här tröttheten kommer ju i perioder. Jag vet det och ändå har jag lika svårt att hantera den varenda gång det händer. Det vore lättare om tröttheten berodde på nånting fysiskt. Det känns som att folk skulle ta mig mer på allvar då. Kanske gör de det redan. Jag vet inte. Vet bara att jag blir så fruktansvärt sårbar när utmattningen tar över. Det känns som att jag inte duger. 

Jag vill ha choklad och ferarribilar och försöka äta bort obehaget. Och så vill jag glömma att jag inte klarar av att ta mig iväg. Känns som det största misslyckandet på år eller nåt. 

Nä fan gonatt. Sofia slutar tidigt imorrn och sen har hon långhelg. Det blir fint. Och om jag fortfarande är utmattad får jag då tid att vila upp mig. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s