En fantastisk dag 

Gårdagseftermiddagen och kvällen var så fantastisk. Mer eller mindre hela dagen var riktigt bra och det började efter att jag bloggat och fått i mig en koffein tablett. Spenderade större delen av dagen med att sitta på balkongen och läsa tills det var dags att möta Sofia vid bussen med hundarna. 


Sen skulle vi iväg och träffa Natta och Vincent. Jag hade svårt att bestämma mig om jag verkligen vågade gå ut i shortsen på bilden ovan. Oftast har jag inga problem att visa mina håriga ben när jag har byxor som slutar en bit under knät, men de här shortsen är så jävla korta och det kändes verkligen skitläskigt. Vetskapen om hur människor kommer glo, för de gör ju verkligen det. 

Men jag vågade och det kändes fantastiskt. Jag tog ännu ett kliv mot att vara den feministen jag själv skulle se upp till. 


Vincent kom cyklandes i sina nya balla skor och vi gick tillsammans till grillen och köpte mat. Sofia och jag ville bjuda Natta och Vincent som tack för hur hon skjutsade runt oss och hjälpte till när vi köpte hamstrarna. 


Vincent var uppspelt och glad och hade svårt att sitta still och vänta på maten. När den var klar gick vi till lekparken alldeles intill så han kunde både leka och äta. 


Jag blir alltid lika lycklig av att se Sofia och Vincent leka. Hon är så fantastisk med barn och Vincent skrattar massor. 


Vi stannade till vid Svartån och matade änderna innan vi gick vidare för att köpa glass. 


Vincent valde en melonglass och fick brainfreeze och ägnade sig mer åt att leta myror och maskar på marken än att äta glass. Och eftersom jag är världens vekaste faster fick han både en tidning och en burk såpbubblor när vi var inne på affären. 


Timmarna gick fort och jag mådde så bra och var så avslappnad att jag knappt ägnade mina håriga ben en tanke. När det kändes jobbigt tänkte jag på vilken bra förebild jag är med allt hår och då kändes det mycket bättre. 

Hemma igen tog jag ett bad och läste ut en bok. Som vanligt när jag är sådär innerligt lycklig kommer ångesten. Jag vet inte varför det är så. Är det ett sätt för mig att säga att jag inte förtjänar att må bra? Jag vet inte, men jobbigt är det. 


Idag har jag precis ätit frukost på balkongen och druckit en stor kopp kaffe (ja, jag tog beslutet att börja med kaffe igen och det känns riktigt bra). Jag mår bra men känner mig på nåt sätt tom. Ska snart ut med Kiba och Kami och sen sätta mig på balkongen igen och fortsätta läsa. På torsdag ska vi träffa Natta och Vincent igen och leka i lekparken och jag längtar massor, även om det gör mig nervös att tänka på att vistas bland massa andra barn och föräldrar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s