Det är underligt hur livet fungerar 


Sitter på balkongen, i pyjamas, och dricker mitt morgonkaffe. Har precis varit duktig och hört av mig till Natta fastän det är så förbannat jobbigt och svårt. Men hon vet ju. Med henne behöver jag aldrig ljuga och såna relationer är så väldigt viktiga för mig. 

Igår, efter mitt blogginlägg, kom ett starkt ångestpåslag. Jag vet inte riktigt vad som hände, hur det blev så illa, men jag hanterade det helt okej och stod ut med vidret. Det tog timmar att må bättre men tillslut kom det ju iallafall, lugnet. Innan jag gick och lade mig kunde jag till och med se fram emot den kommande veckan. 

Planen för idag är att njuta så mycket jag kan av vädret. Ska kämpa så jag klarar av att sitta på balkongen och läsa för tiden fullkomligt springer förbi och det känns som att sommaren snart är över, innan den ens hunnit börja. Det känns som början på panik inne i magen och jag känner mig fånig som känner det så starkt, men det grundar sig säkert i de senaste årens skräck att livet ska ta slut. Under så många år, kanske halva mitt liv, har jag en stor del av tiden bara velat dö. Och nu är jag livrädd för att inte få leva. Det är underligt hur det fungerar. Jag vill leva och jag vill bli gammal

Idag behöver jag också träna och det vore nog en bra idè att städa lite på balkongen. Speciellt skura bort all pollen från bordet. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s