En av de absolut värsta dagarna i mitt liv 


Jag kan inte sova. Idag har varit en av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Det började egentligen i lördags. Precis innan morgonpromenaden spydde Kiba upp frukosten och så hann han bajsa ner sig två gånger innan vi hann gå ut. Han fick specialfoder och söndag och måndag var han bättre. Jag var inte direkt orolig. 

Så märkte jag under morgonpromenaden igår att han hade diarré igen och på eftermiddagspromenaden kändes det som att kroppen skulle spricka i miljontals bitar när jag såg att det kom blod i hans avföring. 

Sofia fick ringa Strömsholm som gav oss riktlinjer att följa. Sönderkokt ris och om han fortfarande blödde idag skulle vi behöva åka in akut. Det kändes oroande men ändå kändes det på nåt sätt okej. Som att det skulle lösa sig nu. 

Så imorse gick jag ut på promenad och plötsligt började det rinna blod ur stjärten på honom. Blod och diarré. Vissa gånger bara blod. Han satte sig hela tiden och bajsade och jag trodde jag skulle gå sönder totalt. Visste inte vad jag skulle göra. Om jag borde gå in igen eller om han behövde få ur sig bajset. Så jag gick en runda och han satte sig kanske nio, tio gånger för att bajsa. Kvar i gräset blev det blodhögar jag inte kunde få bort. 

Sofia åkte ifrån jobbet och under bussresan ringde hon djursjukhuset i Kumla som gav oss en tid till halv fyra och efter flera olika samtal fick hon tag på Natta. Fantastiska Natta som alltid ställer upp ❤️ Jag fattar inte hur vi skulle klara oss utan henne. 

Natta hämtade upp oss vid kiosken och Kami lämnades av hos farmor och farfar ❤️ Vincent var hos sin mormor och morfar så vi kunde fokusera fullt ut på Kiba. 


Efter ett blodprov fick vi vänta i över en timme på ett resultat och den timmen var riktigt vidrig. Vi hade ju ingen aning om hur det skulle gå. 


Tillslut fick vi nån form av svar. Om det inte vore för att Kiba är så rädd hade han fått stanna över natten, men hans rädsla gjorde att de ansåg det bäst att han fick följa med hem igen. Efter dropp och med en jävla massa mediciner. Och nu gäller det att hålla tummarna så han inte spyr igen och/eller blir hängig. Då måste vi dit igen. 


Listan med mediciner och mattider är enorm. Plus att en medicin inte står med på listan eftersom den är slut på alla apotek utom i Askersund. Så imorgon måste vi på något sätt ta oss dit. 

Kiba var helt slut när vi äntligen kunde åka igen. Vi hämtade upp Vincent på vägen hem och han och Kiba fick en chans att träffas. Det gick så väldigt bra och det var precis vad jag behövde efter dagens pärs. 


Först hemma igen kom tårarna. Det var som att allt släppte och rädslan kunde släppas fram. Nu är jag orolig för morgondagen. Rädd för att missa nån medicin eller att göra fel. Rädd för att inte få tag på medicinen och skräckslagen att Kiba ska bli sämre istället för bättre. 

Nä fyfan vad skönt det ska bli när den här dagen är över. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s