En prövning jag gärna hade varit utan


Jag tror det går att pusta ut nu. Fem måltider mat, den sjätte och sista om några minuter, och inget har spytts upp. Han har också bajsat och inget blod i bajset. Har svårt att fatta att jag faktiskt tagit mig igenom det här. En enorm prövning och igår trodde jag inte att jag skulle lyckas hålla mig ifrån att skära. Det känns konstigt att säga så. Det är år sedan jag självskadade senast och det var nog så sent som i augusti som jag sist hade tankarna på att göra det. Låg i soffan, hysterisk av gråt och rädsla, och förstod inte hur jag skulle kunna ta mig vidare. Ta mig samman. Kunde inte fokusera på nånting, inte ens mina älskade reality serier. Det gick inte. 

Och jag visste ju att några små snitt skulle få mig att fokusera på nåt annat. Inte för särskilt lång tid, och det skulle inte leda till nånting bra överhuvudtaget, men jag ville så gärna fly en stund från min rädsla. 

Vad som tillslut fick mig att överge de tankarna? Sofia. Hon ringde när jag behövde det som mest och plötsligt gick det att tänka igen. 

Idag är jag otroligt trött. Sov några timmar förut och det kommer nog inte dröja länge innan jag lägger mig i sängen igen. Men det känns bra. Min Kiba mår bra, han är sig själv igen, och jag har lyckats stå ut med nånting så vidrigt. Jag stod ut genom att spela på paddan. Nästan hela dagen, förutom när tårarna var för kraftiga. Jag gjorde vad som behövde göras för att inte ta till det självdestruktiva och jag är glad att jag klarade det, men fyfan, allra helst hade jag sluppit det. 

En finfin kvällpromenad ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s