Samma gamla visa, men det kanske finns en lösning trots allt


Samma gamla visa igen. Det här med vikten. Allt gick så bra, igen. Jag följde 20/20 dieten och det rullade på, men så blev Kiba sjuk och då fanns varken ork eller vilja att lägga tid på mat. Det blev mest snabbmat och allteftersom hans sjukdom drog ut på tiden så började jag tappa mer och mer av viljan att.. Ja, att bry mig kanske? Och nu överäter jag socker och mackor och smör, som om ingenting hänt. 

Det var meningen att jag skulle börja om igen i torsdags, men jag hade verkligen ingen lust. Tänkte på allt gott som sommaren innebär, som färskpotatis, öl, rosé, sill. Ska jag då sitta där med mina jävla smoothies de första fem dagarna? Smoothies och vatten och grönt te. Nä, fyfan. Så jag bestämde mig för att börja om igen imorgon. Tänkte att jag skulle ge mig de här dagarna att äta allt det där, glass i stora lass, och dricka öl och rosé och frappé och så skulle jag ge manken till att finna den där inspirationen. Men den kommer ju aldrig. Om två veckor är det midsommar och då kommer dieten brytas i tre dagar eller så. Vi ska vara i Nora och jag tänker käka Noraglass och äta massa jävla sill och tårta på midsommar. Och dricka öl och rosé såklart. Sen efter det är det drygt en månad tills vi åker till Tyskland en vecka och då kommer det brytas igen. 

Egentligen är det nog inte konstigt att inspirationen inte infinner sig. Det är sommar och överallt sitter folk och grillar och äter glass och dricker läsk och öl och vin och så vidare i all oändlighet. Jag vill ju också ta del av det där som sommaren har att erbjuda. Å andra sidan mår jag ju skit dels av att äta alla dessa onyttigheter och dels av att väga såhär mycket. Av att svettas som ett monster mellan benen så troserna blir dyngblöta efter några sekunder. Och av svetten som konstans tycks rinna nedför ryggen på mig. Och jag mår skit av att inte orka. Att inte orka springa runt med Kiba och inte orka hjälpa Alwa och Wilma att gå. Jag mår skit av att inte kunna gå mer än fem minuter innan jag får skavsår på låren och så den där ständiga skammen som jag känner inför min feta kropp hur mycket jag än önskar att jag inte gjorde det. 

Och så får jag ju inte glömma det här med den uteblivna mensen. 

Kanske behöver jag kompromissa med mig själv under sommaren. Kanske ska jag äta mat från fas två och fas tre (så jag slipper leva på smoothies i fem dagar), återuppta tränandet regelbundet OCH tillåta mig själv att äta glass när det är soligt, äta sill någon gång ibland och dricka rosé under ljumma kvällar. Jag är ju fortfarande väldigt allt eller inget. Det där som är så stereotypt för personer med borderline. Fortfarande har jag svårigheter med att… Blanda eller hur jag ska beskriva det. Antingen stenhård diet eller bara massa skit. Antingen hetsäta eller svälta. 

Ju mer jag tänker på det, på hur jag kan kompromissa med mig själv, desto bättre känns det. Kanske har jag funnit en lösning. För jag vill verkligen orka. Orka göra allt det där som får mig att må bra, som att leka med syskonbarn och hundar, ta promenader utan att halvt dö tillsammans med Sofia och hundarna. Och sitta ute i linne. Kanske har jag funnit en lösning. 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s