Det finns inget annat att göra än att avvakta


Hicka fick åka iväg på sin första cykeltur. Vi satte transportburen i väskan som i sin tur satt i cykelkorgen.

Förvånande nog var jag rätt lugn. 


Det var inte förrän vi kom in i behandlingsrummet och fick träffa veterinären som jag började bli orolig. Hon var så allvarsam och suckade uppgivet flera gånger medan hon undersökte knölen. Han blev rakad och hon klämde på som attan och Hicka bet tag, två gånger, rejält, så hon började blöda. 


Knölen sitter så dumt till att det skulle vara riskabelt att testa om det är en infektion eller ej. Det skulle kunna göra honom sämre och eftersom han är pigg och sig själv och han äter och kissar och bajsar som han ska så bestämde vi oss för att avvakta. Vi fick med oss desinficering som vi ska använda dagligen och nu hoppas jag att det kommer bli bättre. Jag vill verkligen inte att det ska vara en tumör. 

Knölen syns bakom ena benet

Det krossar hjärtat att se honom springa runt med den där knölen som är stor som en vindruva. Den är säkert en åttondel av hela hans kropp. 


Har klämt och känt massor på Kurta nu också, mer än vanligt, och jag kan inte hitta någonting skumt på honom. Bara kindpussar fulla med hamstrad mat 🐹

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s