Overklighetskänslor gånger hundra 


Overklighetskänslor. Denna vedervärdiga skit. Jag vet inte vad det kommer av, och ofta lamslår det mig, men vad jag vet är att det är vidrigt och jag har haft problem med det sedan barndomen. Då förklarade jag det för mig själv som någonting som alla har regelbundet, men jag har ju fattat, sedan jag blev vuxen, att det inte riktigt är så. Senast igår läste jag en artikel i Amelia om två föräldrar som förlorat sitt ena barn och den ena föräldern beskrev hur hen hade drabbats av overklighetskänslor. 


Det är ju mer förklarligt så, att overkligheten kommer av ett trauma. Men det här då, en vanlig jävla vardag då jag inte kan peka ut att någonting speciellt hänt, och ändå finns overklighetskänslan där och den är så stark att jag vill slita bort mitt skinn. 

Tvingade mig att ta en lite längre morgonpromenad än vad jag brukar så jag skulle få en bättre chans att verkligen fokusera på Kiba och Kami. Ångesten vill att jag gömmer mig i ett hörn, river sönder min hud och skriker efter hjälp. Eller ännu hellre att jag ger upp en gång för alla. Jag längtar efter Sofia. Hon brukar få hålla mig hårt vid sådana här tillfällen. Så hårt att jag inte flyger iväg. 


Jag får gå tillbaka till färdigheter från DBT som är mer eller mindre basic. Fokusera på att distrahera mig från det som är så jobbigt och varje gång ångesten tar sig igenom ska jag notera känslan och sedan återgå till distraktionen. Jag är så jävla glad att jag har lärt mig dessa färdigheter! Utan dem skulle jag på fullt allvar varit död för länge sedan. 

Igår beställde jag ett mönster på en koftliknande grej som fick mig att känna längtan efter att skapa för första gången på länge. Tänkte att det skulle vara perfekt. Och mönstren brukar anlända på högst en minut. Klart som fan det är strul med det nu. Något problem med sidan och betalningen så jag har fortfarande inte fått mönstret. Det är så jävla typiskt. Så vad ska jag försöka ägna mig åt istället? Det behöver vara någonting som verkligen drar med mig för att det ska gå så bra som möjligt. Kanske klarar jag av att besvara ett brev. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s