Har precis gått och lagt mig. Kvällen har gått riktigt bra. Har druckit rosé och virkat och glott på mina serier. Utmanade mig själv och tog en sväng runt parken på västra på kvällen. En riktigt fin sommarkväll. Människor som samlats runt en grill och barn som fortfarande lekte i poolen. Det var fint. 

Men nu vill jag helst bara sova. Det där obehaget när jag är ensam har växt i takt med att klockan tickat. Tacksam att det iallafall är sommar. Ljuset gör det lättare, men jag har suttit spänt i soffan och varit rädd för att höra dörrklockan. Den där jävla dörrklockan som alltid plågar mig när jag är nojjig. Så nu vill jag sova så tiden går fort och allt snart är tillbaka till det vanliga igen.