Slutkörd men glad 


Nu ligger jag hemma i min egen säng och väntar på att tiden ska gå så jag kan äta lite godis (får inte äta på en timme efter kvällsmedicinen). Det känns bra att vara hemma igen, men också tomt och lite trist. Dagarna har varit så fantastiska och gått så jävla fort. 


Kiba har lekt mer än någonsin och även Kami har lekt en del. Det är så kul att sitta och titta på medan Sofia och Kiba leker med bollen. Han ger ifrån sig små konstiga skall medan han jagar efter bollen, ljud jag aldrig hört från honom tidigare, så det blir nog skönt för grannarna att slippa honom nu 😉


Johan och Cissi kom till Karlskoga efter jobbet och det var trevligt att träffa dem igen. Bjöd in dem till mitt kalas som blir den nittonde och glädjande nog sade de att de kan komma 😊 


Jag är så slut nu. Tog en tupplur tidigare och frågade Sofia hur jag kan vara så slut när jag ändå är så pass lugn. ”Men du är ju väldigt social nu,” svarade hon förnuftigt och det klart som fan att det är därför. Konstigt nog hade jag inte en tanke på det, men jag vet ju att socialisering sliter på mig. Det är så lätt att tro att det bara är det negativa som suger energi, men det är ju långt ifrån så det faktiskt är.


Imorgon är det läskoma igen, såsom det är varje första fredag i månaden. Det är nog precis vad jag behöver. Tystnad och fokus på litterära människor istället för verkliga. 


Det är lite synd om Kiba dock. Jag vet inte om han någonsin varit så lycklig tidigare som han varit under dessa dagar hos Sofias föräldrar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s