Första prio blir att ta tag i sårbarheterna 


Jag har ingen direkt lust med någonting. Allt som jag lyckats åstadkomma under dagen har skett under hård tvång. Jag lyckades lägga ett färdigskrivet brev i ett kuvert och sätta på frimärken, men nu ligger det i hallen och väntar på att postas. Håret har blivit blonderat och efter det var ursköljt hade jag tänkt ta ett bad och läsa men det gick inte. Kan inte välja bok och det lät alldeles för jobbigt att ligga i badkaret och hålla upp den. 

Någon frukost blev det inte, men jag lyckades tids nog koka spaghetti och värma upp någon färdig pastasås. Har virkat några rader på vad som är tänkt att bli en tröja men jag har börjat om så många gånger nu att jag inte vet vad det kommer bli. Har också lite snabbt gått igenom vilka sårbarheter jag har just nu. Åtta stycken lyckades jag rabbla upp på bara någon minut och alla åtta är starka sårbarheter, så det är egentligen inget konstigt att jag mår såhär. 


Nu på kvällen matade jag hamstrarna med mjölmaskar och lite pasta och lyckades hålla kvar mig där en stund för att titta på dem. Hicka som stoppade in alla sina mjölmaskar utan att tugga, han är verkligen en hamstrande hamster, och Kurta som höll dem mellan sina framtassar och tuggade i sig mask efter mask. Djur är alltid bra för min själ.

Annars har jag mest spelat Sims men inte ens det känns särskilt roligt. Just nu ligger jag i soffan medan Sofia sitter vid datorn och spelar. Planerar att somna här, medan hon är vaken, för då känner jag mig alltid trygg. Hon är min trygghet. 

Fick detta fantastiska halsband av en brevvän i veckan

Vi får se hur morgondagen blir. Skulle vilja läsa och påbörja ett brev. Få på mig kläder. Och dricka vin, virka och se någonting på teve medan Sofia är iväg på fest. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få mig själv att göra saker. Och de gånger jag lyckas påbörja något har jag inte fokus mer än i någon minut. Ingenting känns direkt kul just nu. Jag vill inte virka på tröjan som kommer bli fantastisk om den blir klar och jag vill heller inte göra klart tröjorna till tvillingarna. Att dekorera brev och sedan sätta mig och skriva låter trist. Sminka mig känns menlöst och jag finner inte kraft att skriva på boken. Och att läsa någonting låter som den ultimata sömnmedicinen just nu. 

Hur tar jag mig vidare? Min första prio blir att gå igenom sårbarheterna och undersöka vad jag kan göra för att mildra dem. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s