En hemsk mardröm 


Det är meningen att jag ska ta mig upp och ta tag i de där sårbarheterna. Tänka tänka tänka. Analysera. Men jag vill bara ligga här. Kommer på mig själv med att önska att jag ska få feber eller bli förkyld, för då är det ju okej att bara sova bort dagarna. 

Vaknade inatt av att jag grät hysteriskt. En mardröm som var så vidrig. Var på en fest och blev dyngrak. Kollade på klockan när fyllan började lägga sig och insåg att jag lämnat hundarna hemma själva i över tolv timmar. Jag hade glömt dem. Och jag förstod inte hur jag hade kunnat bli full. Kunde inte ens minnas att jag tagit den där första klunken alkohol. Och en tjej försökte ta min kartong med seroquel. Hon slet åt sig den och stoppade in tre tabletter i munnen och jag grät och sade att jag behövde min medicin, den hade räddat mitt liv, hon kunde inte bara ta den. Jag sade att du kommer bara bli trött om du tar tabletterna, sova i flera dygn, du kommer inte bli hög det är inte benso! På något sätt lyckades jag ta mig därifrån. 

Jag blev skickad på rehab i flera år. Kom tillbaka och mamma bodde i huset i Hovsta där jag växte upp. Pappa fanns ingenstans, hon hade träffat en ny man och jag frågade efter pappa men fick aldrig något svar. Och den nya mannen var så elak mot mig. Han var vidrig. Och jag frågade efter Kiba och Kami, jag hade tvingats vara utan dem i flera år och ville träffa dem, gosa. Den nya gubbjäveln sade att hundarna skulle vara 16 år nu, men inget mer. Jag fick inte ens veta om de levde och jag var hysterisk. Pappa och hundarna var försvunna och mamma lät den nya mannen behandla mig som det värsta patrask. 

Så det klart att jag grät hysteriskt när jag vaknade. Och jag känner mig inte utvilad. Vill inte gå upp. Vad ska jag där och göra? Sofia ska ändå på fest sen och jag ska fortsätta vara ensam. Just nu är jag så trött på ensamheten, fastän jag egentligen älskar att vara själv. Jag klarar bara inte av att slappna av just nu. Nojig och konstant rädd för att det ska ringa på dörren. 

Skulle så gärna vilja sova en liten stund till. Och huvudet bara dunkar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s