Upp och ner

Första promenaden är mycket skönare än andra. Då är det lugnt med folk och jag kan mest gå i lugn och ro och ha det bra. Vid andra promenaden är det nästan kaos. Barn påväg från skolan, föräldrar som hämtat barn på förskolan, ofta barn som håller mig på helspänn av oro att de ska kasta sig fram till hundarna. 

Morgonpromenaden var jobbigare idag. Igår gick det relativt bra igen, precis som i måndags, men idag är det kämpigare. Känner mig trött och lite hängig. Att jag gått upp flera gånger under natten och stoppat i mig godis gör ju inte saken bättre. Fastän jag vet att jag inte borde, jag vet ju att jag kommer må pyton fysiskt, så kan jag inte låta bli. Lyckas lura mig själv, om och om igen. 

Det här med min vikt och att jag aldrig, på riktigt, lyckas ta tag i den, – det är en av de där sju stora sårbarheterna jag försöker jobba med just nu. Denna upprepade jojobantning. Det går så emot allt jag står för! Att banta. Samtidigt som jag behöver ta tag i min hälsa, för mitt psykes skull. Läser i boken om hetsätning och får svar på så mycket, och snart kommer jag till manualen. Den som på något mirakulöst sätt ska hjälpa mig bort från det destruktiva hetsandet. Jag känner inte mycket hopp, men jag tänker ändå inte ge upp. Jag fortsätter, kanske naivt, att hoppas att ”allt kommer lösa sig tillslut.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s