Små steg som egentligen är väldigt stora

Måndag och jag fick kämpa med att komma upp ur sängen, som vanligt. Första alarmet var ställt på nio och någon gång strax efter tio lyckades jag ta mig upp. Tvingade mig själv att göra kaffe och bre några mackor, det kändes så väldigt ansträngande innan, och nu har jag klätt på mig, fixat håret och bäddat sängen. Kläderna är inte myskläder och det är jävligt imponerande. Hela morgonen är faktiskt jävligt imponerande. Den här veckan känns så fruktansvärt jobbig, Sofia kommer jobba massor, och nedstämdheten försöker hela tiden vinna. Jag är dock glad att det regnar. Då kan jag tända smålampor och ljus för att göra det mysigt inne och under promenaden får jag mysa runt under ett paraply. Det enda negativa är ju att hundarna blir så skitiga och jag vet inte hur noga jag kommer orka torka av dem, men det får vara så. Jag är uppe, påklädd och mätt. Det är väldigt stora steg bara det. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s