Hela tiden på helspänn

Lyckades göra allt förutom att skriva brev igår. Förvånande bra, eftersom jag, när jag vaknade, trodde att hela dagen skulle vara förstörd. 

När jag lade mig igårkväll var jag glad. Vädret är fint och torsdag och fredag slutar Sofia tidigt ❤️ Idag lyckades jag ta mig upp till nio, vilket innebär drygt nio timmars sömn, vilket också är bra. Men jag känner mig så jävla ledsen idag! Kan inte riktigt svara på varför, men kroppen och själen vill gömma sig under en filt, se på Sandybell och gråta. Jag vill inte gå ut med hundarna och vara stark, vill inte åka och handla ikväll, vill inte vara vaken och virka, vill inte läsa, villintevillintevillinteVILLINTE! 

Jag är så jävla nojjig. Det har ringt för mycket på dörren de senaste veckorna och hela tiden sitter jag, beredd, redo för katastrof, och väntar på att det ska ringa på. Den förbannade jävla ringklockan!

Jag saknar människor som tycks försvinna ur mitt liv och jag blir ledsen och vill gråta men känner hur jag försöker stänga av. Istället för att höra av mig och förklara och berätta. Istället bygger jag upp muren, men det sipprar igenom när sårbarheterna lyckats växa i styrka och blöter ned mig i ett sörjigt kaos. Jag önskar att jag kunde läsa mig bort men oron för dörrklockan gör att jag inte kan koppla av. Istället sitter jag på helspänn och förstår inte riktigt vad jag läser. 

En sak i taget. En kort liten minut i taget. Så ska jag ta mig igenom även det här. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s