Jag är så rädd för att vara hemma själv. Det som jag kämpat så mycket med, i flera år, och som funkade så bra innan sommaren. Nu känns det som att jag fått benen nersparkade och att jag blivit tillbakaputtad till ruta ett. Vet ni hur vidrigt det är att vara rädd i sitt eget jävla hem? Det är så tärande, dränerande, livslustdödande. Vidrigt.
