Jag vill bara dricka mitt jävla kaffe 

Jag kämpar på. Riktigt bra till och med skulle jag vilja påstå. Jag kämpar, trycker på, och visst blir det bättre. En hel kväll kan jag känna något som liknar glädje. En timme kanske jag känner hopp. Det går liksom framåt. 

Men så tar det stopp. Det känns som en tjock hinna mellan välmående och det här träsket och jag stånkar och slåss och puttar på för att ta mig igenom den där hinnan och ut på andra sidan så jag kan få lite andningsrum. Hur jävla lång tid, hur mycket kämpande, ska det ta egentligen? Hur lång tid kommer det ta tills jag är igenom? 

Jag tröttnar ju på mig själv. Skäms över hur svårt det tycks vara. 

Nä, jag vill bara sitta här och dricka mitt kaffe och inte röra mig ur fläcken tills det är kväll och dags att sova. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s