Jag mår bra

Idag vaknade jag på fantastiskt humör. Tog min morgonmedicin och lade mig sedan i sängen igen och läste ut Disclaimer av Renée Knight. En bra bok, men inget speciellt.

Igår träffade jag äntligen Natta igen. Det var flera månader sedan hon flyttade till Kumla och ända sedan dess har jag haft en tung sten i bröstet av rädsla för att förlora henne. Det är ju sådan jag är, jämt rädd för att förlora människor som betyder mycket för mig, och i den där… sörjan, av känslor, lyckades jag inte använda hjärnan till att förstå hur jag skulle kunna hälsa på henne igen. Det fanns ingen lösning i mitt stundvis tröga lilla huvud.

Igår åkte jag dit med mina föräldrar. Hade med mig en full påse med utlästa böcker eftersom jag vet att både Natta och hennes pojkvän gillar att läsa.
Deras hus är fantastiskt. Natta lyckas allt skapa en hemtrevlig atmosfär och Vincents rum, med de färglada väggarna, var så mysigt.

Och djuren! Rottisen Diva som jag inte kunde ta mina ögon ifrån. Jag har alltid älskat rottisar, det är en sån fantastisk ras, och Diva är en av de trevligaste hundar jag träffat. Hon ser ut som en stor Kiba, förutom ansiktet. Vad finns det att inte gilla?
Och den där lilla minikatten. Det finns inget bättre än djur ❤

img_8973

Idag känns det som att en tung börda lyfts bort från min kropp. Seriöst. Dessutom är det ju supersimpelt att ta bussen hem till Natta – så länge Sofia åker med mig vill säga. Jag börjar nästan invalidera mig själv och mina känslor när jag nu känner den här enorma skillnaden. Det känns patetiskt. Som att herregud, bli inte så överdrivet glad! Men det är ju så jag funkar. Jag har svårt att ta till mig människor men de som jag tycker om, de blir så enormt viktiga för mig, och förändringar, som flytten, har jag alltid haft svårt för. Jag blir avig och fylld med ångest och får svårt att tänka logiskt. Och jag drar mig undan.

img_1870

Men nu känns det bra. Och jag ser fram emot kvällen. Sofia skall iväg på teater och jag tänker ta tillfället i akt och mysa ned mig med mitt skrivande. Det är så underbart att skriva fiktion, där jag själv skapar någonting från början till slut och styr över vad som skall hända. Under veckan som gått har jag bearbetat några kapitel från min självbiografi och spenderat timmar med den fiktiva boken som jag gett arbetsnamnet Horan.

Jag mår bra.

 

P.S. Och imorgon skall jag till Lindesberg och träffa min bror och Julia och tvillingarna. Det blir fint det ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s