Konstiga dagar

Det har varit så konstiga dagar. Tunga. I torsdags fick jag ett brev från Försäkringskassan som återigen kastade omkull mig. Jag ville inte låta det ske, ville inte ännu en gång ramla ned i den där gropen som det brukar ta månader för mig att kravla mig ur igen.
Men det var inte lätt. På fredagen ville jag inte existera alls. Kunde inte ens njuta av Idol. Ingen brukar få röra vid mig när jag mår sådär, kan inte förklara varför för jag vet inte varför, och i fredags kom den där känslan bara av att sitta i soffan nära Sofia och hundarna. Det var hemskt.

Lördag morgon gick vi upp vid sju för klockan åtta kom mamma och pappa och hämtade upp oss. Vi hade tid hos min favoritveterinär i Frövi för att ta bort tandsten på hundarna.

img_4174

Kami har gjort det en gång tidigare och precis som den gången blev några tänder borttagna. Och Kiba, han har nu sådär fina, vita unghundständer igen, som han hade för så många år sedan.

img_4176

Det är obehagligt att se dem sådär utslagna. Jag vet ju att det inte är någon fara, men de ser så livlösa ut och när Sofia lade upp Kiba på bordet och hans huvud föll bakåt kändes det vidrigt.

Det tog drygt två timmar innan båda var klara och fina och mamma och pappa följde med hit och satte upp en teve i sovrummet. Den stora tavlan, som Kenny och Natta köpte när de bodde ihop, och som jag brukade ha på väggen i sovrummet bestämde jag mig istället för att sätta upp på väggen i vardagsrummet. Väggen ovanför soffan. Den brukar vara ful så. Det är hål överallt, tydliga hål eftersom väggarna är röda, och därför har jag satt upp bilder och tavlor för att täcka de värsta hålen. En enorm röra med andra ord.
Men nu, med den stora tavlan, blev det så mycket bättre.

img_3077

Det känns äntligen fint. Till höger sitter två bilder som Alwa och Wilma målat och som jag fick när jag fyllde år i somras. Till vänster sitter en tavla Vincent målade för många år sedan och bredvid den en tavla jag själv gjort av mig och Sofia.
Ett steg närmre ett hem jag inte behöver skämmas över.

Hur som helst.
I söndags vaknade jag med den värsta sortens ångest. En ångest som är så stark att jag bara vill skrika. Så jag sov och tittar på dr Phil på teve. Rädd för måndagen.

Varken i fredags, måndags eller igår skrev jag ett ord på någon av mina böcker. Kanske kan det ses som att jag lät Försäkringskassans misär vinna, men jag gjorde det bästa jag kunde. Allt handlade bara om att stå ut.

Idag känns det äntligen som att jag börjar må lite bättre. Problemen med Försäkringskassan är tackolov äntligen lösta och jag vaknade, och höll mig vaken, strax innan nio. Somnade till svts valvaka och vaknade flera gånger inatt. Det har väl inte undgått någon att Trump vunnit, det är så sinnessjukt, på riktigt, men jag tog mig ändå upp ur sängen, gjorde kaffe (!) och åt frukost (!).

Det känns okej just nu. Tog min vanliga 20 minuterspromenad (!) och planerar nu att spela lite Sims. Kanske kommer jag skriva idag, kanske inte. Det får bli som det blir. Just nu skall jag bara fokusera på att bli starkare.

(En positiv sak: i lördags blev hundarna vägda, och vi har ju bantat dem lite grann för att få ned dem i en bättre vikt, och Kami, min lilla älskling väger nu samma som han vägde innan han blev kastrerad; 2,5 kilo! :))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s