Underbart och hemskt 

Den här veckan har varit ganska trälig. Varit trött och orkeslös och inte riktigt orkat göra något. Typ. Visserligen en hel del virkande, för att hinna klart med julklappar, men mest Sims. 


I tisdags kom Lahti hit och det var lika fint att träffa henne som alltid. Var nervös innan, eftersom vi inte träffas så ofta, men så fort hon kom klivandes kändes det bra igen. Hon är en sådan person som får mig att känna mig lyssnad på när jag talar och det är ovärderligt. Jag som är så rädd för prat kan i hennes närvaro känna en uppmuntran till att tala. ❤️

På onsdagen firade Sofia och jag åtta år tillsammans. Var på väg att skriva åtta underbara år men det vore ju inte sant. De första fyra var jobbiga. Inte hela tiden, men livet var instabilt och det var först när jag blev nykterist som det började ändra sig. Nu är det helt fantastiskt. Hon är mitt största stöd och låter mig aldrig känna mig som en börda. Alla borde få ha en Sofia i sina liv ❤️


I lördags, igår alltså, var jag iväg och firade farmor och farfar som varit gifta i 60 år. Det är helt otroligt att de varit gifta så länge. Vilket privilegium att få spendera så många år, så lång tid, med en och samma person. Att växa tillsammans och ha en vardag ihop. 


Till en början var det jobbigt med alla människor. Att träffa personer jag inte sett på så länge, men jag hade mitt fokus på Sofia, tvillingarna och Julia. Använde mig av dem, och deras lugn, för att grunda mig själv. 


Det var en trevlig kväll. Mycket trevlig till och med. Och Vincent, det var så roligt att se honom leka med min kusins två döttrar. De lekte konstant tillsammans, hela tiden sams, hela tiden skrattandes. Det var fantastiskt att se hur kul de hade ihop. 




Och Vincent som satte sig i stolen och ville ha Alwa i knäet när hon var ledsen ❤️ Och senare, när han kom med en teckning till Wilma där han ritat ett hjärta. Alltså, jag smälter 😍


Mitt lilla charmtroll ❤️

Idag har dock varit en jobbig dag. Det var trots allt en ansträngande kväll och av olika orsaker även tuff. Det var skönt att komma hem till hundarna igen även om det var lika vidrigt som alltid att säga hejdå till tvillingarna och Vincent. 


Idag ville jag inte vakna. Jobbig natt då jag bara sovit kortare stunder och legat vaken och tänkt mycket. Gick upp vid tio och tog medicin och sov sedan vidare till halv två eller något. Ville fortsätta sova men lyckades på något sätt ta mig upp. 

Pratade med mamma och Sofia om ångesten jag upplevde och sade till mamma att jag inte längre kände något sug att varken klä granen idag, som jag planerat att jag skulle, eller att åka upp till nusikhjälpen imorgon och se Beatrice Eli. Mamma lyckades övertala mig att klä granen iallafall och att även försöka åka till musikhjälpen. Jag kommer bara ångra mig annars. 


Granen blev klädd, och jag blev utmattad, och jag har även klippt massa klor. Först Kiba och Kami och senare lilla Kurta. 


Fyfan var Kurta var svår. Lyckades hinna med tre tassar men den fjärde får jag ta imorgon. Han blev alldeles för stressad. 


Nu ska jag snart sova. Tänker läsa lite och förhoppningsvis kommer det gå relativt enkelt att komma upp ur sängen imorgon. Börjar se ett slut på filten till Vincent och det känns… befriande. Den sista rutan borde bli klar imorgon. 

Och jag ska göra mitt bästa för att ta mig iväg till musikhjälpen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s