Extra sårbar

Juno
Igår blev pappa mer eller mindre en livräddare. Jag menar inte att överdriva, jag var ju inte på väg att dö, men utan hans hjälp skulle gårdagen med största sannolikhet gått åt helvete. 

Massa sårbarheter kröp på mig. I torsdag tvingades vi sära på småtjejerna, vilket blev jobbigare än jag trott. Ångest och overklighetskänslor. Psyk vill ha ett möte, massa nissar ska byta yttertak där jag bor och så skulle jag till tandläkaren imorgon. Plus en annan stor sårbarhet, som dock inte är min sak att skriva om. 

Så jag fick svårt att andas. Kom in med hundarna efter morgonpromenaden och kände hur allt vällde över mig och jag visste först inte vad jag skulle göra. 

Pappa lyssnade, validerade och hjälpte mig att ta mig vidare. Reda ut och göra det möjligt att andas igen. Istället för ångest och panik var gårdagen produktiv. Drygt fyra timmars arbete med boken och vid halv sex följde jag med till Kenny och Vincent. Jag vet inte vad det var med mig igår, jag ville inte släppa Vincent från min famn. Han ville såklart inte spendera tiden med att kramas, men några fick jag ändå. Frågade om jag fick behålla honom men det gick han inte med på. 

Idag känner jag mig avslagen. Extra sårbar. Ensam. Skrev klart mitt brev till Allie i USA och efter det känns det bättre. Lite lättare. Men av någon anledning känner jag mig fruktansvärt ensam. Njuter inte av mitt eget sällskap. 

Hur som helst. 

Nu är det tre burar i vardagsrummet. Den stora fula plastburen är uppe igen, men det är okej. Juno älskar den och är väldigt aktiv och det är ju det allra viktigaste. Hon gräver och springer runt och tycks lyckligare än någonsin. 

Och jag älskar mitt lilla zoo. Älskar kvällarna när burarna öppnas och saker ska ordnas. Grönskaker, påfyllning av mat, byte av vatten och så vidare. Luna och Juno är ju av en ras som är extra svår att få tam, och emellanåt känns det omöjligt att någonsin nå fram till dem, men igår kom Juno fram och tog en mask ur min handflata och senare hämtade hon två matbitar jag höll fram, så det går framåt 😊 Luna är svårare, men jag tror egentligen att Juno är räddare. 

Jaja. Det var allt. Nu ska jag försöka sysselsätta mig med lite stickning och reality tv. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s