Jag har sån fruktansvärd ångest. Var sårbar redan innan och de senaste dagarna har jag dragits med något virus som tar slut på alla krafter och idag verkar det som att jag fått hälsporre. Det gör fruktansvärt ont och jag stapplar mig fram som Mr Bates i Downton Abbey. Blir alltid extra sårbar när jag är sjuk så mitt mentala tillstånd kom inte som någon chock, men det är likförbannat svårt att hantera. Vill lägga mig på golvet och gråta som en nyfödd med armar och ben i vädret.
Det känns som att jag bara gnäller och gnäller. Hela tiden är det någon del av min kropp som gör fruktansvärt ont och så fort en människa nyser i min närhet blir jag sjuk.
Jag vet ju att jag behöver ta tag i min kropp. Har väl inga muskler alls och klart som fan att fötterna tar stryk av min vikt. Önskar att det inte vore så svårt, att det inte kändes så menlöst.
Ibland vill jag vara vara ett barn igen och söka tröst i mammas famn.
