Jag är stark

img_9579Det känns i kroppen att våren är på väg. Det är inte många dagar tills Imbolc, den dag jag tillåter mig själv att njuta av den kommande våren. Vill inte rusa mig igenom årstiderna. Fort från den ena till den andra utan att jag hinner njuta av den tid jag är inne i.

Jag mår helt okej. En vecka passerade med extremt mycket sårbarheter, men nu är jag tillbaka i en bättre plats sedan en dryg vecka tillbaka.
Försöker gör det bästa jag kan för att hålla mig på en lugn och stabil nivå, allt för att inte hetsa upp mig och stressa sönder mig själv.
För en vecka sedan fick jag en mental smäll när jag veckohandlade på Willys. Jag är inte längre van vid att handlingen där är påfrestande, för det mesta brukar jag vara okej när jag går där inne, men just nu håller de på och bygger om. Det var kaos och människor överallt. Hälen gjorde ont som fan, Sofia försvann för att hämta sallad och jag försvann in i mig själv. Försökte ta mig runt i affären, tittade efter Sofia och mina föräldrar, försökte hålla mig undan alla stressande människor men haltade och kunde inte gå snabbt och tillslut kom rösterna. Det är så länge sedan sist. Det blev en chock. Trodde att en gubbe var Sofia och irrade  mig runt runt runt på min onda häl.

Men jag mår bättre igen. Återhämtade mig riktigt fort och sedan dess har jag spenderat en stor del aimg_1853v min vakna tid med att läsa. Klarar fortfarande inte av att läsa när jag är ensam hemma, vilket är synd för jag vill inte göra mycket annat än läsa just nu. Försvinner in i Outlander-serien, timmar i sängen med hundarna vilandes tätt intill mig. Läsningen ger mig energi tillbaka.

Yttertaket där jag bor håller på och byts ut, ett arbete som kommer ta mellan sex och åtta veckor och som stundtals gör mig så stressad att det känns som att jag ska klappa ihop.
Varje gång det händer försöker jag ta ett steg tillbaka. Ta några djupa andetag, använda förnuftet och tala lugnande till mig själv. Det gör det uthärdligt. Och under promenaderna med hundarna tar jag det lugnt. Hälen gör ont så fort jag går, ibland mer och ibland mindre, och därför tar jag det lugnt, fokuserar på naturen, vinden, dofterna och omgivningen. Struntar i tider, bryr mig inte om hur lång tid jag tar på mig. Ger hundarna små uppgifter att utföra där tillfällen finns, som att hoppa upp på stenar och hoppa över pinnar.

Jag känner mig stark. Väldigt stark. Läser om Wicca och magi i en fantastisk bok fylld med övningar som jag tvingar mig själv att utföra, trots passiviteten som försöker få mig att strunta i att göra och istället bara vara. Bland det skönaste som finns är att meditera och med bokens hjälp kommer jag växa, både som människa och som Wiccan. Det är därifrån min styrka kommer, från min tro och från hoppet om livet och världen det ger mig.

img_0097

Och häromdagen hörde terapeut K av sig. Det var underbart att höra ifrån henne och jag kände mig nöjd med mig själv när jag kunde berätta om allt som faktiskt går bra, som att jag skrivit klart första utkastet till en bok och varit stark nog att fira Yule/Jul med Sofias släkt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s