Flashback 

Det har varit en väldigt konstig dag. Sov mig igenom mitt medicinalarm vid tio, jag som alltid brukar vakna av det, och vaknade till liv först tjugo över elva, till en mobil med sjutusen, minst, missade samtal. Fick en flashback när jag såg telefonen, från alla de år mina föräldrar blev skräckslagna så fort de inte fick tag på mig. Den gamla ångesten kom krypande. 

Jag struntade dock i att ringa upp dem. Tog medicin, gav hundarna mat och klädde på mig snabbt för att ta ut hundarna på promenad. Ville hinna ut med dem innan jag ringde mina föräldrar. Hann dock inte mer än fram till skorna innan Sofia ringde, – mina föräldrar hade ringt henne i sin oro och ångesten ökade. Det kändes som att jag gjort något fel. Den där tiden när jag inte ens vågade gå på toaletten utan telefonen utifall någon av mina föräldrar skulle ringa gjorde sig påmind. Det kändes som att jag var tillbaka där, och jag förstod inte alls varför de var så himla oroliga nu. Jag är inte den där suicidala personen längre och även om jag mår konstigt när medicinen tas försent kunde väl inte den oron ge denna reaktion hos mina föräldrar? 

Jag var angstig och nyvaken och förvirrad och bestämde mig för att snabbt ringa upp pappa innan jag gick ut med hundarna. Samtidigt som jag ringde honom ringde han mig, och det tog fem, sex försök innan vi äntligen kom fram till varandra. 

Och jovisst var det medicinen som fått iallafall pappa att bli orolig. Mamma trodde mer att det hade hänt något, riktigt vad vet jag inte. 

Det är så skumt hur en sådan här liten sak kan slänga tillbaka mig i tiden med sådan styrka. Det kändes verkligen som att jag var tillbaka där jag en gång varit och som jag kämpat så länge och mycket för att ta mig ur. 

Resten av dagen har jag mått konstigt. Dels beroende på medicinen, dels beroende på flashbacken. Och jag var helt slut efter att Sofia slutat jobbet och vi mött henne vid bussen, så jag lade mig i sängen och sov. Vaknade vid åtta och mår bättre nu. Inte lika sårbar även om jag med glädje skulle kliva ur mitt eget skinn en stund, vilket läsningen hjälper till med. Tror dock jag ska sätta mig och meditera en stund. Skulle behöva det. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s