Ståtlig liten hund

Idag orkade jag följa med till Kenny och Vincent en stund. Inte lika nere, men förbannat trött. Orkade inte mycket annat än sitta på golvet, gäspa och titta på lillkillen. Men det var värt det. Det är alltid fint att träffa honom om än jag idag helst hade suttit med honom i mitt knä och snusat honom i håret. Omöjligt med honom. 

Jag har dock ångest. Imorgon ska pappa och jag fara iväg till Frövi och besöka veterinären. Förra tiden blev inställd och nu är det alltså dags att ta hand om den där tandstenen som inte försvann när vi var där sist. Och jag har sådan ångest över det. Rädd som fan att tänder ska dras så hans tunga kommer hänga ut någon centimeter eller två. 


Det känns så fånigt, men alltså, titta på det där ansiktet. Han är så vacker. Ståtlig fastän han är så liten. Förstår inte varför det blir så stor grej för mig, men det är verkligen det. Hundar med tungan långt ute är assöta men de ser ofta lite smådumma ut och smådum är det sista Kami är. Han är smart som fan och hans ståtliga yttre passar hans personlighet. Han är ingen knasboll. Har ingen humor typ. 

Äh. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s