Jag är innerligt trött på mig själv 

Veckan som gått har varit fruktansvärd. Jag trodde i Söndags att jag blev sjuk, men började efter någon dag misstänka att det ännu en gång är den psykiska pressen som slagit till. Då jag känner mig febrig och sjuk och bara sover. 

Inte för att det går att sova om dagarna nu när de jobbar med taket. Jag kan inte koppla av tillräckligt för att somna och hela dagen passerar i ett utmattat rus, i en mörklagd lägenhet. Persiennerna hela tiden neddragna så arbetarna inte ska kunna se in. Ångest och overklighetskänslor dagligen. Så fort Sofia slutat jobbet har jag däckat ihop totalt. 

I fredags åkte jag hem till mina föräldrar. Sofia skulle ut och festa och jag klarar ju inte av att sova själv, och får ångest när människor runtom mig är alkoholpåverkade, så det kändes bäst att åka dit. Inte kunde jag koppla av där heller. Kami var skällig och jag lättretlig och orolig och kunde inte alls njuta av tiden hemma hos mamma och pappa. Vilket skapade skuldkänslor såklart. 

Kiba tyckte om att rulla runt på madrasserna

Igår och idag har jag som vanligt sovit. Sofia och jag blev bjudna på supergod mat hemma hos mamma och pappa tidigare idag och under tiden vi var där avtog ångesten. 


Nu ligger jag dock i sängen, orolig för den kommande veckan och främst av allt trött på mig själv. Trött på hur jag inte tycks kunna stoppa livslusten från att rinna ur mig. Går runt i mjukiskläder eller pyjamas och stökar till varenda liten vrå här hemma. 

Fan vad jag längtar tills taket är klart! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s