Vincent

Kollade instagram efter en dag mestadels spenderad i sängen och tydligen var det sommar idag. Sol och glädje och hurrarop och nånting inom mig vill spy. Jag hatar att jag inte lyckats ta mig ut. Hatar att jag sovit bort flera timmar och spenderat resten av tiden i ett mörklagt rum. Orkar bara inte. 

Gårdagen var tuff. Dålig planering som vanligt men tillslut kom Sofia och jag iväg till Hästhagen efter Readathon var slut. Grillade med mina föräldrar, Kenny och Vincent. Hade med mig block och pennor så jag kunde rita vad jag kände medan jag väntade på att maten skulle bli klar. 


Min älskade brorson är den finaste gåvan. Att få spendera tid med honom. Han är så liten och ändå så stor. 

Efter maten gick han och jag iväg till skogen på äventyr. Han hade ritat en karta och visade mig vägen till platser där han hade kompisar som behövde fritas. 


Under promenaden berättade han inlevelsefullt om farorna som lurade och pekade ut platser där ormar låg gömda. Han fick mig att tänka tillbaka på mig själv som barn och hur lika vi är. Medan hans varelser var ormar och obeskrivbara djur fylldes mina fantasier av hästar, tomtar och troll. 


Jag älskade att lyssna på vad han hade att berätta och att leva in mig i hans fantasivärld. 

Senare på kvällen åkte vi till valborgsfirande. Kenny och Sofia var inte med och jag längtade efter Sofias trygga hand bland alla dessa främlingar. Istället tog jag Vincents hand i min och hjälpte honom när han tyckte att folkmassan var läskig. På något sätt lyckades jag slå undan det värsta av min rädsla och istället fokusera på att vara ett stöd för honom. Det är magiskt att det funkade. 


Gladast blev Vincent när vi lämnade folksamlingen och han fick bestiga berg och leka i en stor hög med stenar. 


Och innan brasan tändes dansade han runt vid grenarna och lade dit små grenar han hittade på marken. 




Under bilresan hem satt vi och pratade. Det är så kul att kunna göra det nu, att ha konversationer med den där lilla människan. 

Det blev en bra eftermiddag/kväll om än utmattande. När jag vaknade imorse var kroppen så trött att jag hade svårt att lyfta armen. Sov några timmar till efter att Sofia försökt få i mig frukost och resten av dagen har jag mest ritat. Och städat burar. 

Och imorgon ska jag göra mitt bästa för att vara snäll mot mig själv. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s