Ute på hal is

Det kraschade igår. Min insida eller utsida eller vad fan du nu än vill kalla det. Återigen dålig planering och oklarheter som sammanslaget med mina redan svullna och infekterade sårbarheter blev för mycket. En krasch med massa gråt och känslan av att inte längre vilja vara med. 

Ringde upp mina föräldrar och fortsatte gråta medan jag pratade med dem, sådär som jag så ofta gjorde förr men så sällan numera. 

Och efteråt vad jag helt utmattad. 

Jag sov kanske tio elva timmar, försökte hålla mig vaken med kaffe men somnade om igen och fick därefter skynda mig ut med hundarna. Först mat och krångel med Kami och hans medicin, och den förbannade medicinstrålen åkte rakt in i mitt öga. 

Solen skiner och barnen har sommarlov och parken tycktes invaderad av lekande skrikande barn. Barn, och även vuxna, som tycker att framförallt Kami är så hiiiiimla söt att de måste stanna och stirra och prata med pipiga glädjefyllda röster och jag kan inte släppa fokus en sekund. Måste ju hålla koll på framspringande barn och hela tiden se till att Kami håller sig både lugn och alldeles intill mig. 

En kvinna tycktes följa mig med blicken. Jag kände mig iakttagen och obehaget växte och jag försökte ta mig därifrån. Men så dök nästa kvinna upp. Sittandes i parken och jag fick för mig att även hon tittade. Att hon bevakade mig. Sedan tog det inte lång stund förrän jag fick syn på en tredje kvinna, som stod helt stilla och bildade som en trekant med de andra två. Det gick så fort. Tankarna, vetskapen, att de där tre var placerade precis där för att övervaka mig. Fick för en stund även för mig att den sittande kvinnan var förklädd till min farmor. 

Och så kom jag tillbaka. Insåg att jag är ute på jävligt hal is nu. Först skuggvarelserna förra veckan och nu det här. Vad skulle terapeut K ge mig för råd? Först och främst att ta mig ut mer. Kämpa lite till för att klara av att vara en del av det som sker på utsidan, så som att sitta på balkongen och njuta av sommaren. Hon skulle också säga till mig att vara mindful på vad som sker och det var ju faktiskt precis vad jag var eftersom jag ändå lyckats dra mig tillbaka till verkligheten så pass snabbt. 

Jag måste ta mig själv på allvar nu. Lyssna på signalerna och göra mitt bästa för att ta mig ut i verkligheten istället för att gömma mig i en instängd lägenhet med Sims. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s