En pipig hårboll 


Det var sannerligen konstigt utan Kami här hemma. Och väldigt mycket tystare. Jag klarade dock av att ta en långpromenad med Kiba. Fyra kilometer och även om jag kände mig lite frånkopplad och halvt dissocierande var det en lycklig matte och en lycklig hund som njöt av aktiviteten. Kiba var lite lugnare än vanligt, lite försiktigare, men han hade ändå ro nog för glädjeskutt och Kibaflin. 

Resten av dagen, tills det var dags att hämta Kami, spenderade vi tillsammans i soffan. 


Jag stickade på ett linne och Kiba chillade i äkta Kiba style. 

Strax efter fem åkte vi och hämtade Kami. En pipig liten tröttis som fått fem tänder utdragna. Tydligen har han en tandlossningssjukdom och så fort stygnen i hans mun läkt måste jag på allvar ta tag i det där med tandborstningen. Det är det enda sättet att, om möjligt, hålla det i schack.  Han kommer sannerligen hata mig men det är okej. Jag börjar bli van nu efter våra brottningsmatcher när han ska få i sig sin morgon- och kvällsmedicin 😉 

Jag känner mig ändå ganska okej nu. Kami mår bra och Kiba mår bra och då får jag frid i själen. Och imorgon drar vi till Karlskoga över midsommar och då kommer jag känna ännu mer frid. Sofias föräldrars hem är mitt lilla paradis ❤️ 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s