Ösregn, blåbärspaj och springande hund

Jag lyckas alltid glömma att jag inte har samma energinivå som en ”normal” person. Det borde ju vara omöjligt att glömma, kan en tycka, eftersom det var så många år sedan jag fungerade mer eller mindre okej. Ändå glömmer jag och gasar på.

Idag bakade jag blåbärspaj och Sofia och jag packade med oss hundar, selar, paj och cirka sjutusen saker till och cyklade iväg till Hästhagen. Efter halva vägen fick Kiba hoppa ur sin cykelkorg och springa. Han är inte van att springa med cykel och därför väntade jag med det tills vi kom till en väg med väldigt få människor.
Det var så kul att se på honom när han sprang. Den där glädjen i hans vackra ansikte. Och fort som fan skulle det gå också. I början tyckte han att jag trampade alldeles för sakta och drog med sig mig och cykeln. Förstår inte hur en så liten hund kan orka. När jag började trampa snabbare fick han en chans att flyga fram.

FullSizeRender 5

Kiba och Vincent fungerar så fint ihop. Visserligen är Vincent lite mer på än vad Kiba skulle önska, men Vincent är verkligen duktig. Ibland jävlas han lite med Kami och då får vi säga till på skarpen. Annars funkar det kanon. Den där lilla brorsonen som så nyss låg i Nattas mage och grodde är nu snart fem år och så stor.

FullSizeRender 4

Kami har svårare med Vincent eftersom barn är hans största trigger. Idag, när Vincent satt i sin stol, gick Kami lugnt fram till honom och nosade lite på de små barnsbenen och Vincent, shit vad stolt han gjorde mig, när han satt helt still. Han kommer ihåg vad jag har sagt till honom, att vara still och lugn när hundarna kommer fram. Jag behövde ju inte ens säga någonting.

FullSizeRender 3

Efter pajen rakade jag min brors underhår och sedan ville han att jag skulle hjälpa honom med hans dreads. Virka in håret som satt löst. ”Det är bara att virka,” sade han och det är precis vad jag gjorde. Luftmaskor och fastmaskor och så gav jag upp. Det blev ju inte bra alls. Men han får väl vara glad att han inte fick en stor mormorsruta på huvudet.

FullSizeRender 2

När Kenny och Vincent åkt flydde vi andra in i förtältet. Det öste ned regn. Kami blev jobbig som fan där inne och skulle skälla på allt och varken jag eller Sofia orkade kämpa med det så vi tog cyklarna hemåt så fort regnet avtagit.
Såklart började det regna nästan direkt igen och väl hemma var vi alla dyngsura.

Och jag är så trött. Det känns som att jag inte gjort något som tagit energi men om jag tänker efter, och om jag slutar invalidera mig själv, så ser jag ju att jag gjort mycket. Först bakat (fysiskt jobbigt), sedan cyklat (fysiskt + psykiskt), sammanfört hundarna med Vincent (psykiskt), fixat min brors hår (psykiskt) och cyklat hem igen (fysiskt och psykiskt). Klart som fan att jag är trött. Hjärnan hänger inte riktigt med.

Men nu behöver jag packa. Egentligen vill jag bara lägga mig i sängen med en stickning och se på någon serie, men imorgon ska vi dra till Karlskoga. Vi blir hämtade tidigt och jag vet att jag inte kommer hinna packa innan det. Morgnar och Mana är ingen bra kombination.

Det är väl lika bra att jag sätter igång. Och får inte glömma att fylla på dosetten redan idag. Vanligtvis gör jag ju det på måndagar eller sent på söndagen. Får inte glömma det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s