Fantastiska men dränerande dagar

Det har varit lite mycket nu. Eller halvmycket. Förra söndagen drog Sofia, jag och hundarna till Karlskoga och stannade tills sent tisdag kväll. Fantastiska dagar som dock körde slut på mig.

Fast innan vi for till Karlskoga lämnade vi Kiba och Kami hos mina föräldrar och drog till Tant Grön med hennes föräldrar och mormor. Mysigt, men också dränerande. Massor med folk överallt och dessutom var allt i affären alldeles för dyrt för en människa som inte tjänar multum att det nästan kändes onödigt att glo runt. Fick dock lite idéer till stickade/virkade kläder. Det är alltid bra 😊

Väl i Karlskoga var det precis lika underbart som det alltid är. Kiba och Kami blir överlyckliga så fort vi kommer dit, men jag tror nästan jag blir gladare än dem. Det är någonting med energierna. Sofias föräldrar är så enkla att ha att göra med och det finns inget mysigare än att sitta i deras vardagsrum och glo på teve, allihop tillsammans.

Kiba försökte tigga till sig lite chips av Mojje, men vi har uppenbarligen uppfostrat honom väl för han föll inte för Kibas suktande blickar 😉

På måndagen träffade vi Malin och hennes hund Nino, plus Nisse som hon var hundvakt åt. Ett perfekt tillfälle att ta en promenad ihop med hundarna så Kiba och Kami lär sig att socialisera någon gång.

Kiba var lite orolig men följde ändå med Malin och Nino, så länge han hade koll på mig och Sofia. Kom Nino lite för nära morrade han försiktigt, men det gick ändå oväntat bra 😊

Kami skällde vid några tillfällen men överlag var han riktigt duktig han med.

På kvällen fick jag se gamla tidningsklipp med bilder på Sofia som tonåring 😍

På tisdagen njöt vi av solen.

Och vi träffade Malin och Nino igen. Nino har så underbar personlighet. Han är så fantastisk ♥️

Och Malin är lika fantastisk hon, som helt plötsligt tog Ninos koppel i ena handen och Kamis i den andra.

Det gick så bra att hon kunde ha bådas koppel i samma hand och Kami bara gick där, lugnt bredvid Nino. Något jag aldrig trott skulle ske. Tack Malin ♥️

Och strax efter nio var det dags att åka hem igen.

Och jag sov. Onsdag, Torsdag, Fredag. Även mycket både Lördag och Söndag. Jag var helt slutkörd, men självfallet nöjd.

Och i måndags började Sofia jobba igen. Jag var rädd att omställningen skulle bli lika tuff som förra året, men det gick ändå väldigt bra. Jag klarar vardagen mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Vi har fortfarande inte fått svar på Kamis urinprov. Och Kurta, han har på kort tid fått två knölar. På fredag ska Sofia iväg med honom till veterinären och förhoppningsvis kommer han med hem igen. De får så lätt tumörer och vi vill ju inte att han ska behöva lida.
Vi får se hur det går helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s