En dag med Vincent

Scheisse, vad slut jag är nu! En dag i Parken Zoo i Eskilstuna med Vincent, Kenny och pappa och nu känns det som att jag aldrig kommer vilja lämna sängen igen.

Halv tio blev jag upphämtad. Två koffeintabletter och en väska full med snus, nässpray och dosett och jag var redo.

Alla dessa vackra djur! Samtidigt som jag älskar att få titta på dem tycker jag att det är synd att de inte får vara i det fria. Där de egentligen hör hemma.

Jag fick en kompis jag hade svårt att slita mig ifrån.

Och skäggagamerna! De är fasligt vackra.

Det var tufft att åka iväg utan mitt skyddsnät (Sofia). Mycket folk och mycket ståhej men så länge jag fokuserade på djuren gick det trots allt väldigt bra.

Desto svårare var det med karusellerna. Vincent ville åka massor och jag var den som helst åkte med honom. Köerna var jobbigast. Bara han och jag och massa främlingar nära inpå. Människor är så sociala. Barn som pratar med varandra och föräldrar som startar små samtal. Och där stod jag. Bad inom mig att ingen skulle prata med mig och försökte låtsas som att jag och Vincent var ensamma.
Sedan att sätta sig i karusellerna! Platser gjorda för barn och här kommer jag, en tjock madam, med både mage, rumpa och lår att försöka klämma in i de små utrymmena. Tänkte att någon säkert skulle stoppa mig. Säga att nej hörrudu, du är alldeles för tjock för att få åka med. Med dig i attraktionen blir det stop!
Ingen sade något och till stor del var det ändå förvånande.

Jobbigast var när vi skulle åka runt i en plastbåt. Människor bakom mig medan jag så smidigt som möjligt klev ned i det svajande helvetet. Alla blickar. De stirrar på fettot som helt klart komma få båten att sjunka.
Och så var jag tvungen att både gasa och styra själv, jag som hatar att göra saker inför andra människor.
När vi kommit utom synhåll från dem kunde jag slappna av för en stund. Några djupa andetag innan det allra värsta: köra fram till bryggan och gå av, rakt framför alla dessa människor!

Det var vidrigt men jag klarade det. Klarade så mycket mer än vad jag skulle ha klarat utan Vincent. Den sociala ångesten fick stå tillbaka för en stund, jag ville fokusera på Vincent och att han fick en bra dag.

Det var inte som att jag inte hade kul. Jag hade skitkul och älskade att åka karusell efter karusell med min brorson. Jag älskade det och var skräckslagen samtidigt.
Jag ångrar inte alls att jag åkte. Denna dag kommer jag minnas som en av sommarens höjdpunkter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s