Stunder som denna ber jag om styrka

Just nu är det svårt att slappna av. Släppa oron och obehaget. Tidigare ikväll satt jag ute i parken. Mitt i. Kiba och Sofia lekte med bollen och Kami nosade runt i gräset, säkert letade han harpluttar.

Så kom två harungar skuttandes tillsammans. Skutt skutt, halt. De väntade en stund och så sprang den ena iväg, hysteriskt skuttande i en vid cirkel medan den andra satt kvar och tittade.

Och då kände jag genuin kärlek. Lycka. Vilket paradis jag lever i, med ståtliga träd och djurungar som leker lyckligt.

Det är nästan alltid i djuren jag finner den där genuina tryggheten. En försäkran om att allt hänger ihop. Att vi alla hör samman. Gudomen finns överallt. Vakar, bevakar. Tar hand om. Hjälper när det behövs.

Allting är så dramatiskt med mig jämt. Höga toppar och djupa dalar. Det i sig är ingenting nytt. Borderline ligger där i grunden och gör mig extra sårbar och känslig. Även om det är hundra gånger lättare och bättre idag, så måste jag fortfarande komma ihåg att det är så det är. Glöm inte dina sårbarheter. Glöm inte din känslighet. Det var sånt terapeut K sade till mig innan jag slutade DBT och jag lovade att tänka på det. Att inte glömma.

Ändå gör jag ju det.

Nu när Kurta inte är helt hundra känns det som att någonting inom mig gått sönder. Igår när jag städade hans bur fick jag se att den ena knölen spruckit och han istället har en stor sårskorpa där. Precis så som det var med Hicka för kanske ett år sedan.

Hicka blev bra igen, men Kurta, jag oroar mig verkligen. Vill att såret ska läka och att han ska må bra igen. Inte att han ska bli sämre och dö medan livet är tufft för honom. Jag vill bara att han ska få må bra.

Det finns så mycket sorg i den här världen. Sorg och ondska och desperation. Världen skriker efter hjälp men hur ska vi kunna hjälpa världen när vi inte ens kan ta hand om oss själva?

Hur kan en värld som är så vacker innehålla så mycket ondska? Det är så jävla tragiskt.

Stunder som denna ber jag till Hecate. Ber om styrka och ork och vilja. Styrka att göra gott och vara god. Styrka att inte bli bitter och arg och uppgiven.

Det positiva med denna ständiga bergochdalbana är att jag kan vakna upp imorgon och må toppen. Även om jag just nu varken vet ut eller in vet jag att morgondagen fortfarande kan bli fantastisk.

Det är väl det jag får sträva efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s