Hände verkligen det där?

Vill ni veta en nyhet? Jag är tjock! Ja, fet till och med! Vilken jädra tur att jag igår fick träffa en läkare som kunde berätta det för mig, för jag hade ju i-ingen aaaaning!

Mamma och jag har pratat. Hon kontaktade I, min nya kontaktperson, imorse och förklarade vad som hänt under gårdagen. I gick och pratade med läkaren och ringde sen upp mamma. Tydligen var det så att läkaren tyckte att jag skulle ha ett mål. Och tydligen är det helt jävla okej att en läkare sätter sig över sin patient och bestämmer vad de där målen ska vara.

Vill ni veta någonting absurt? Jag längtar tillbaka till vanliga psyk! Herre min je, det var någonting jag aldrig trodde skulle hända. Jag hatar ju det där stället och känslan av institution den inbringar i mig. Men oavsett vad som hände där, blev jag aldrig så idiotförklarad och invaliderad som jag blev på Karla igår.

Dessutom verkade hon ha uppfattningen att jag har en GAD- diagnos. Generaliserat ångestsyndrom. Visst, det passar mig som handen i handsken, men det är ingen diagnos jag fått. Dessutom; om det skulle visa sig att jag har ett kroppsligt fel som ger en ångest så tar det inte bort de personlighetsstörningar jag lider av. De försvinner inte magiskt av att jag eventuellt behöver en daglig dos d-vitamin.

Mamma har ett starkt förtroende för I och tur är väl det, för mitt förtroende för Karla är numer noll. Hur kan en psykiatrisk enhet släppa lös en läkare som är så opsykologisk?!

Mamma fick känslan av att vi var med i ett bantningsprogram på teve när läkaren sade åt mig att kasta allt onyttigt. Hon ville också att jag skulle radda upp alla dieter jag testat. Alltså… jag har svårt att förstå att allt det där hände.

Inatt när jag skulle somna bad jag desperat Hecate om hjälp. Hjälp och styrka att orka och kraft att ta mig bort från tankarna om att allt jag gjort hittills har varit lönlöst. Och jag ville bort från tanken om att livet är bortkastat på en sådan som mig.

Idag då? Jag måstemåstemåstemåste ta hand om mig själv och mina sårbarheter. Ska klä mig i mjukisbyxor och stor t-shirt. Se på teve och virka på min sjal. Gosa med hundarna och ta en lugn promenad i solen och vara mindful på deras glädje. Skriva på mitt brev till Jelena.

Sånt.

Och såklart andas. Djupt. Ta en minut i taget och komma ihåg att validera mig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s