Äntligen förstår jag mig själv

Jag har inte orkat blogga förrän nu. Ville skriva om fredagens möte redan igår men dels sov jag en stor del av dagen och dels var hjärnan på någon form av semester. Jag har ofta svårt att hitta ord när jag talar, och ofta blir det i frustration att jag slänger in ett annat ord, som är helt fel i sammanhanget, istället. Igår var det dock värre. Skulle jag säga en mening bestående av sju ord var tre av dem spårlöst försvunna i mitt huvud.

Ibland, ganska sällan, träffar du en person och känner att jäklar, hen kommer förändra mitt liv! Så var det när jag träffade terapeut K första gången och hon började förklara borderline för mig, och så var det i fredags när jag träffade M.

När jag fick mina diagnoser för en herrans massa år sedan var det ingen som förklarade någonting för mig. Jag blev uppsatt på väntelistan till DBT och efter några år fanns det plats för mig att börja där och terapeut K fick mina ögon att öppnas. När hon förklarade borderline började jag förstå mig själv.

Med DBT hamnade allt fokus på borderline och även om jag försökt googla resten av mina diagnoser har jag knappt funnit någon information alls.

Därför kändes det extra bra när mamma och jag pratade med M och vi nämnde min schizotypala (jag vet fan inte ens hur ordet ska böjas) störning och jag berättade saker och hon använde ordet psykos. Och psykotiska symptom.

Hon förklarade det som att alla har olika skydd i hjärnan för informationen vi tar in. Vissa kan ta in hur mycket information som helst utan att hen blir påverkad. Andra, som jag, har ett väldigt tunt skydd. Seroquelen har gett mig ett större skydd, men hjärnan behöver ändå vänja sig, eller kanske vänja sig av, med vissa triggers.

Att jag har den här känsligheten, som vi valde att kalla det, gör att jag måste ta det extremt lugnt med allt jag tar mig an för jag är så pass stresskänslig att minsta grej rubbar min ”stabilitet” och på en gång dyker känsligheten upp. Det är därför jag fortfarande hör röster om jag är för stressad. Det är därför jag ibland ser saker om stressen är för hög. Det är därför jag ibland inte kan se på nyheterna, ibland inte kan meditera eller ägna mig fullt ut åt min tro, det är därför jag ibland inte vågar ha persiennerna uppdragna.

Och det är därför saker tar så väldigt mycket längre tid för mig att vänja mig vid än vad det tycks för andra.

Jag kommer säkert återkomma till det här. Att få lära mig mer om mig själv, och på så sätt få en bättre förståelse, är nog det bästa som finns. Det är inte jag som kämpar för lite, det tar bara väldigt mycket längre tid för mig.

Och vi pratade om handlingen. Jag berättade att jag nu handlar utan Sofia och M sade ungefär; Och det är ju jättejobbigt. Det känns som att du jobbat en hel arbetsdag när du kommer hem igen, eller hur? Det är precis så det är!

Av ett enda möte har jag fått en helt annan förståelse för mig själv och jag skäms inte på samma sätt längre. Jag kan erkänna både för mig själv, Sofia och mina föräldrar att det kommer bli skitjobbigt om två veckor när Sofia ska på fest och jag är ensam här när det är mörkt. Jag vågar erkänna det eftersom jag fått bekräftat att det inte är mitt fel, att jag inte gör något fel, och nu har vi fyra chansen att komma på en lösning som kan göra situationen bättre för mig och på så sätt även bättre för Sofia, så hon slipper spendera festen med att oroa sig för mig.

Jag kan nog inte beskriva hur bra det känns.

Efter mötet drog Sofia och jag upp på stan och handlade presenter till Vincent som fyller imorgon och jag köpte lite grejer på Panduro. Kände mig som en zombie bland alla dessa människor och kunde inte riktigt tänka.

När vi var klara gick vi hem till farmor och farfar och hämtade hundarna och blev kvar och pratade med dem ett bra tag.

Så det är inte konstigt att jag körde slut på mig själv.

Imorgon är Vincents kalas. Sofia jobbar till sju och kommer därför inte vara med och jag vet inte hur jag ska orka. Det blir så mycket för mig. Vore det någon annan som skulle firas skulle jag välja att stanna hemma, men nu gäller det Vincent. Jag tänker inte missa hans födelsedag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s