Jag är rädd att bli dömd

FullSizeRender 8.jpg

Jag vill strejka. Säga nej till världen, nej, nu räcker det. Jag orkar inte kämpa mer just nu så låt mig vara ifred och försvinna från allt som kväver och kräver.

Just så. Just nu är det så mycket som tar på krafterna att jag aldrig hinner få en chans att vila upp mig. Seriöst, det tar fan aldrig slut! Hur är det meningen att jag ska orka utan att bli en tårblöt trasa på golvet?

Sofia jobbar till sju ikväll så jag har en lång och ansträngande dag framför mig. Imorgon ska mamma och jag tillbaka till Karla för vårt andra möte med M. Tror det är halv fyra vi ska dit, så pappa ska möta oss vid Karla och se efter hundarna tills Sofia slutat jobbet och kan avlösa honom. Sofia ska ju på fest på lördag och vi båda tycktes ha glömt det där med Karla eftersom vi planerade att hon ska till Systemet efter jobbet. Istället får hon ta det när mitt möte är över och jag kommer vara ensam med hundarna och extremt utmattad.

På lördag är festen och det är bestämt att mamma och pappa ska vara här hos mig tills hon kommer tillbaka. Det är skitbra att de kan, och vill, ställa upp för mig. Jag är väldigt tacksam. Samtidigt kommer det fortfarande bli ansträngande för mig eftersom det är en ny och ovan situation.
Med andra ord kommer söndagen med största sannolikhet sovas bort.

Sedan kommer en ny vecka som kommer inledas i utmattningens tecken och dessutom ska vattenledningarna i källaren bytas ut och det kommer bli bullrigt och högljutt. Och jag måste tydligen ned i källaren och plocka bort sånt jag är rädd om så det inte förstörs när de jobbar. Tur som fan att jag iallafall inte är en av de som måste tömma sitt förråd tills dess. Det hade kraschat mig totalt.

På fredag är det Mabon och jag borde försöka fira på något sätt men vet inte hur jag ska orka. Dessutom ska Sofia iväg på Sigrids begravning och efteråt kanske gå och fika med några gamla vänner.
Med andra ord blir det ännu en helg som mest troligt kommer sovas bort.

Jag känner mig som en gnällig egocentrisk idiot. Önskar att jag slapp uppleva allt det här, allt det jobbiga, för det skulle göra livet betydligt lättare för Sofia. Jag vet att hon inte kommer kunna slappna av helt och till fullo njuta av festen på lördag för att hon vet att jag har det kämpigt hemma. Och det är så jävla jobbigt. Jag vill att hon ska ha kul och umgås med vänner och njuta av kvällen till fullo. Jag brukar försöka hålla inne med hur jobbigt det är för mig i situationer som denna, men det slutar bara med att jag mår ännu sämre. Det blir ännu kämpigare. Dessutom känner Sofia mig bättre än någon annan. Det spelar ingen roll om jag skulle lyckas skådespela att allt är fint och bra, hon skulle ändå veta hur det är på riktigt.

Allting är extra jobbigt eftersom prövning efter prövning rullat på sedan början av året. Först takbytet i början av året, sedan Kamis alla besök hos veterinärer som har avlöpt relativt regelbundet sedan maj. Kibas anfall. Det misslyckade läkarbesöket och Sigrids död och Kurtas avlivning. Säkert glömmer jag bort några saker nu. Och så depressionen jag konstaterade att jag hamnat i i april. Jag har inte hunnit få en chans att ta mig ur den med allt annat som hänt. 

Pust.

Jag är rädd för att vara för ärlig här. Nu när jag vet att det finns ett gäng som läser vad jag skriver. Jag är rädd att bli dömd, sedd som en gnällig egocentrisk drama queen. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker intala mig att människors åsikter om mig, de som baseras på okunskap, inte spelar någon roll. Att vara psykiskt sjuk och inte fysiskt är att hela tiden bli ifrågasatt, invaliderad, nonchalerad. Även av personer som har utbildning inom psykologi. Det är helt sjukt. 

Jag behöver få en chans att vila upp mig. Året har innehållit så mycket som tar energi istället för sådant som  ger. Psyket och kroppen protesterar men jag vet inte hur det ska kunna lösas. Det är inte som att resten av världen stannar upp bara för att det är vad jag behöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s