Fest och schema

Shit vad jag är trött. Känns som att var och varannat blogginlägg inleds med en mening om hur trött jag är.

Igår blev Sofia, jag och hundarna upphämtade av mamma vid fem och vi åkte till husvagnen där pappa slagit igång grillen. En sista grillning för i år. Kallt som fan att sitta ute och äta och ärligt talat var jag nog för angstig inför kvällen för att faktiskt kunna njuta. Som så ofta annars. Ångest och obehag, förväntansångest, som förstör och gör det svårt att ta vara på nuet.

Sofia drog ju på fest.

Stilig som satan. Jag hade mamma som sällskap. Den första timmen, eller timmarna, var ångestfyllda och jag hade svårt att koppla av. Det märktes på hundarna som bara tycktes vänta på att Sofia skulle återvända.

Men tillslut gick det bättre. Mamma gick och lade sig, hon var utmattad och huvudet dunkade, och jag såg några avsnitt av Crazy ex-girlfriend och stickade. Blev klar med sockorna till Lahti, som jag misstänker kommer vara för stora, och påbörjade ett par till mig själv.

Vid tio tog jag min kvällsmedicin och väckte mamma så vi kunde gå ut med hundarna tillsammans. Det kändes hemskt att behöva dra upp henne ur sängen när jag vet hur kämpigt hon har det. Och väl utomhus frågade jag mig själv varför jag inte klarar av att vara ute i mörkret ensam. Som ett jävla barn. Ett 32-årigt spädbarn som fortfarande behöver konstant hjälp från sina föräldrar.

Det var en mysig promenad. Egentligen trivs jag som bäst i mörkret och det är något speciellt med mörka höstkvällar.

Inne igen gick mamma återigen och lade sig och jag fortsatte med vad jag gjort innan tills jag inte orkade hålla mig vaken längre.

Strax efter ett hämtade pappa upp mamma och jag mötte Sofia med hundarna utomhus. Och först då kunde jag slappna av.

Idag sov jag till tre. Tog medicinen vid elva och fortsatte sedan att sova. I fredags, på Karla, bestämde vi att jag återigen ska prova att ha ett schema. Jag har testat det många gånger förr och det har alltid börjat bra, men sedan slutat i en krasch just för att jag är så dålig på att sätta gränser för mig själv. Jag brukar panga på med ett fullspäckat schema och inbilla mig att det ska gå bra, när jag egentligen vet att så inte är fallet.

Just därför har jag tagit hjälp av mamma denna gång, så hon kan hålla koll på att jag inte tar i för hårt.

Först ville jag inte lägga upp schemat här, för skammen jag känner över att ha tandborstning med på schemat, och inte ens varje dag. Men det är ju så min verklighet ser ut. Något som andra ser som enkelt och automatiskt, som tandborstning, är ett högt berg för mig att bestiga.

Denna gång har jag valt att skippa längden på varje aktivitet för att göra det enklare för mig att genomföra. Orkar jag bara sitta fem minuter med ett brev så är det okej, och om jag skulle orka sitta en timme är det lika okej det. Det viktiga är att jag gör det jag ska, vid utsatt tid.

När jag insåg att jag inte lagt till någon städning alls, förutom burstädningen imorgon, kände jag för att fixa lappar och sätta dit flera stycken på varje dag. Men jag lyckades stanna upp och vara kompetent nog att be mamma om råd.

På så sätt tror jag att detta kommer bli mer hållbart.

En reaktion till “Fest och schema

  1. Pingback: Söndagsoro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s