Fina människor, läkarbesök och dödsångest

Jag känner mig inte riktigt upplagd att existera ikväll tror jag. Jag vet inte vad som är fel men något känns fel. Som att jag fått hemska nyheter fastän jag inte har fått det.

Förra helgen var fin dock. Sofias pappa hämtade upp oss efter hennes jobb och på kvällen åt vi god mat och såg på Idol tillsammans. Dissocierade en del, men det var ändå en fin kväll.

På lördagen sov jag en del, och spenderade några timmar läsandes i sängen, men Sofia och jag gick också ut i skogen med hundarna.

Kiba skuttade glatt omkring i naturen och mumsade i sig blåbär och Kami sysselsatte sig med att hoppa runt på olika stenar.

På söndagen kom Sofias bror Daniel hem till hennes föräldrar, med sina ungar (dock utan Anna 🙁) och Sofias mormor. Det är ganska fascinerande för mig att tänka tillbaka och jämföra med hur svårt det brukade vara att umgås sådär. Det går så mycket lättare nu och jag sitter inte som ett tyst fån och önskar mig bort bort bort.

Den enda gången det blev riktigt jobbigt var när vi skulle äta och folk började ta mat och sätta sig på olika platser. Då fick jag kämpa som fan med att inte vända på klacken och springa iväg till gästrummet. Som alltid vid sådana tillfällen går jag in extra mycket i mig själv och börja överösa mig själv med invalideringar och självhat.

Men jag stod ut. Jag stod ut och tog mig igenom det jobbiga och efteråt, när maten var uppäten, följde Sofia och jag med Ida ut till lekparken. Ida och jag blev bästisar då. Riktigt tjenis.

Ungen är så otroligt charmig! Medan hon gungade och åkte rutschkana filmade jag henne och varje gång kom hon springandes och ville glatt se på filmerna. Jag frågade också vad hon önskar sig när hon fyller år och fick glitter till svar 😍

Så det var en fin helg. Mamma och pappa kom hem från Spanien och hälsade på på kvällen och de hade med sig kramar och garn. På måndagskvällen åkte Kiba och jag hem till Kenny och Vincent med mina föräldrar och jag fick några goa kramar av lillungen som börjar bli så stor.

Resten av veckan har jag mest läst. Och imorgon är det daga för Readathon, äntligen. Klockan två börjar det och jag hoppas på att iallafall ta mig igenom fyra eller fem böcker.

Nästa vecka blir tuff. På måndag ska jag iväg och kolla mitt EKG och på fredag ska jag först iväg och göra diverse prov på vårdcentralen och senare träffa M på Karla. Denna gång ska både mamma och Sofia vara med. Och sedan veckan därpå ska jag träffa ännu en läkare, denna gång på Karla. Och dessutom måste jag ta mig iväg till sjukhuset för att kolla mitt vilande EKG eller vad fan det nu hette.

Så det kommer bli mycket. Dessutom är jag riktigt rädd för resultaten, att få reda på exakt hur dåligt min kropp mår för att den inte mår bra det är ju uppenbart. Och jag är orolig för vad alla år av ångest har gjort med mitt hjärta.

Jag är helt enkelt rädd för att dö. Jag vill inte det. Inte nu när jag kommit så långt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s