Jag är redan uppe i varv

Nu har jag inget internet hemma. Efter strömavbrottet igår hände nåt med mitt internet och efter flera timmar av frustration då jag försökte fixa det stod det äntligen på comhems hemsida att de jobbar på att lösa problemet. Det jobbiga är bara att de beräknar att det ska vara klart till klockan fyra imorgon. Utan internet har jag inte heller nån teve. Jag som har på antingen teven eller datorn hela dagarna för att ha ljud omkring mig så hundarna inte ska skälla på småsaker. Jag tittar på serier när jag handarbetar, tittar på serier när jag ritar. Lyssnar på musik på datorn när jag städar eller skriver brev. Och jag som behöver mina hemmafruar som mest nu när jag behöver fly den livslustdödande depressionen.

Och samtidigt låter det så inihelvete från källaren, precis under min lägenhet. Att bli klar med vattenledningsbytet tycks vara ett evighetsprojekt och den senaste timmen har det låtit så högt att jag knappt kan komma åt mina egna tankar.

Ett annat problem har dykt upp. Helgen, som var tänkt att bli avkopplande efter en intensiv vecka, fick plötsligt ändrade planer. Sofia hade glömt berätta för mig att det är kalas för Ida så jag har inte fått någon chans att planera inför det. Jag vill så gärna följa med och fira Ida och träffa mina fina människor. Jag längtar efter att få krama på Anna och höra hennes skratt. Och jag vill se glädjen i Idas ögon när hon öppnar sina presenter.

Om jag ens skulle orka följa med krävs det hjälp från andra. Det behövs skjuts och jag behöver komma dit en bra stund innan det är dags för drop-in.

Skulle jag inte orka, vilket det känns som just nu när jag helst bara vill skrika och gråta, blir jag ensam hemma med hundarna flertalet timmar. Och det är en enorm påfrestning i sig själv också.

Sofia har så dåligt samvete som glömt berätta. Jag förstår att det försvunnit ur hennes medvetande med allt annat som varit den sista tiden, så jag klandrar henne inte ett dugg. Men det spelar nog ingen större roll, för hon känner att hon svikit mig och även om jag skulle ge mitt allt för att fejka att jag mår okej, så skulle hon inte tro på mig.

Nej, den här dagen börjar inget bra. Jag är redan uppe i varv. Magen och bröstet värker och jag vill dunka mitt huvud hårt i väggen så jag får somna.

Hur fan ska jag palla med den här dagen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s